Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Jan Andersson, Frösön

Pappas skor står innanför dörren, hans jacka hänger på en galge i hallen. Hans glasögon ligger på köksbordet och hans telefon plingar till då och då. Allt är precis som vanligt, förutom att pappa inte längre finns här.

Jan ”Janne” Andersson föddes i Östersund. Vid fem års ålder flyttade han till Frösön. Han har bott på flera olika platser på Frösön men de sista åren i livet bodde han och hans hustru i ett hus på Högvallavägen. På husets altan, belägen med vacker utsikt över Storsjön och Östersund trivdes Jan som allra bäst.

När Jan endast var elva år gammal skrev han i sin dagbok att han skulle bli pressfotograf när han blev stor. Något annat yrkesval var aldrig aktuellt för honom. I maj 1971 fick han fast anställning på Länstidningen och där arbetade han kvar ända till pensioneringen i mars 2014.

De första åren arbetade han i mörkrum och framkallade bilder men i och med att tekniken utvecklades började han arbeta med diafilm, negativ färgfilm och så småningom digitalt med sina bilder. 

Under de senare åren på Länstidningen skrev Jan även egna reportage till sina bilder och ofta blev det trevliga personliga porträtt av människor och händelser i Jämtland som Jan fått höra talas om.  

Jans många bilder har genom åren blivit till utställningar, böcker, vykort och till och med pussel. Jan lyckades ofta fotografera ögonblicksbilder med humor och glimten i ögat. Många gånger klurade han ut en bildtext eller rubrik i samma stund som han tog bilden. 

När Jan var 19 år träffade han sitt livs kärlek och då blivande hustru Birgitta. Tillsammans fick de tre barn och familjen utökades med barnens respektive och fem barnbarn. Familjen betydde mycket för Jan och han i sin tur har alltid varit familjens klippa. Genom sitt arbete och intresse för människor fick han många vänner som även de var viktiga och en stor del utav hans liv. 

Förutom människor i hans närhet fann Jan stor glädje i musik, sin veteranbil, fiske och i naturen. Han spenderade gärna en solig dag på en brygga vid någon jämtländsk sjö. 

Med Jan Andersson var det aldrig tråkigt. Bara någon dag före sin bortgång var han nästan klar med att skriva en bok och var på jakt efter nya intressanta reportage. Jans bilder och påbörjade projekt ligger framme på hans kontor. Lappar som har hans tankar och idéer nedtecknade ligger framme. Det är som att han bara gått ut en sväng genom dörren och snart kommer tillbaka. Saknaden är stor och overklig. 

Tänk om Jans hjärta hade varit lika starkt som hans sociala hjärta. Då hade han kunnat leva för evigt. 

Tack för allt.

Familjen

genom dotter Annelie Bodin