Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Jonatan Bodell, född i Hoverberg, 19 år

Jonte föddes den 29 januari 1995 som vårt fjärde efterlängtade barn och blev då lillebror till Gustaf, Philip och Amanda.

Annons

Han firades med prinsesstårta när vi kom hem till syskonen – en tårta som kom att bli hans favorit när vi var ute och fikade ända upp i tonåren; då han hellre valde en god macka.

Som yngst i syskonskaran var Jonte ivrig att hänga på sina äldre syskon i deras lekar både hemma och när vi var ute och åkte. Han var en social ung man som så fort han lärde sig prata passade på att knyta kontakter med både stora och små som han mötte – det var härliga samtal vi kunde få höra.

Han växte upp i Hoverberg och var del i den bygemenskap som var så stark bland barnen och ungdomarna och som har hållit genom alla år och som han alltid kommer att vara del i.

Jonte och hans syskon gick på Bergstrollet – föräldrakooperativet i byn. Där fanns en härlig utemiljö och berget och sjön blev naturliga utflyktsmål. Att klättra i träd, bygga kojor och jättemaskiner av tripptrappstolarna var aktiviteter som han gillade - och kompisar blev viktiga och band knöts som håller än.

Aktiviteter som att bygga cykelhopp och naturligtvis hoppa i dem var en populär sysselsättning under en period. Likaså utvecklades skidåkningen med åren till att bestå av hopp och trix i backarna. De senaste två åren fick man också njuta av Jontes sällskap på några fjällturer på längden – kanske mest för att han ville lapa sol – men det var underbara dagar!

Jonte var en livsnjutare som gillade att mysa med familjen och titta på film eller spela något spel och intresset för mat började tidigt – både att äta gott och laga till. Han var en fena på att göra vitlöksmajonnäs och grädda tunnbröd.

Han gillade också att roa sig tillsammans med kompisar – både barndomskamrater och nya kamrater som han lärde känna under gymnasietiden på Wargentin.

Vi kan nu tänka tillbaka och minns så gott från alla de resonemang som vi har haft – hur han alltid tänkte utifrån olika perspektiv och såg människorna runtomkring sig och månade om att alla skulle må bra och få vara del i gemenskapen.

När man pratar om Jonte nu så får vi höra: han var alltid så glad, han var en spjuver, det blev alltid så roligt när han var med – och det är verkligen så vi, hans familj, minns honom också – goding med humor, värme och närvaro. Naturligtvis hade vi våra duster men vad skulle annars föra oss framåt?

Saknaden är så oändlig och det är ett stort tomrum efter Jonte – men vi försöker fylla en del av det med alla underbara minnen som vi har fått från tiden tillsammans med honom – vår älskade Jonte.

Jontes familj