Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Karin Andersson, Östersund

Vår finaste vän Karin Andersson, född Terpe, har efter en tids sjukdom lämnat oss i godavännergänget alldeles för tidigt.

Vi har hängt ihop sedan barn- och ungdomstiden i Stugun. En tid som gett oss så många fina och roliga minnen, både från skola och fritid.

Hansåkerskolan med friluftsdagarna vår och höst på IP, vinterdagarna i slalombacken, skoldanserna i uppehållsrummet och tänk när vi fick hade samlat ihop så mycket pengar att vi kunde åka till Stockholm på skolresa i sexan. Vilket minne!

Varje sommar for familjen till sitt sommarställe i Varberg dit vi hade förmånen att få följa med några somrar. Bad, sol, strandpromenad, sena kvällar och Tomas Ledin i parken. Det var långa och härliga sommarlov.

Efter avslutad skolgång spreds vi åt olika håll, men kontakten har vi alltid behållit . Ett antal klassträffar har vi hunnit med i klubbstugan vid slalombacken i Stugun, vi blev alltid kvar till sist och ingen av oss ville gå hem.

Vi har alltid hittat en, oftast flera anledningar till att träffas. Östersund eller Stockholm beroende på vad som lockade och passade bäst.

Vårt gemensamma 50-årsfirande var nog bland det roligaste vi gjort – en helg i Stockholm med vänner, god mat och massor med skratt. Vi var med och stängde ställe efter ställe i den kungliga huvudstaden.

För tio år sedan drabbades Karin av en ovanlig cancer, en elak typ skulle det visa sig. Hon har kämpat, alltid varit positiv och sett möjligheter även då det varit tunga stunder.

Vid vår senaste träff i våras partajade vi hela helgen i Stockholm. På måndagen skulle hon påbörja ytterligare en behandling – vem annan än Karin skulle ha orkat med det – vår järnlady.

Under de här tio åren visade hon en styrka som inte går att beskriva, vi visste att hon var stark. tjurig och en kämpe – men hon var helt otrolig. Karin var väl den av oss som tränade mest och avverkade att antal mil i veckan till fots. Långa promenader det var hennes grej!

Under tonårstiden träffade hon sin stora kärlek och mannen i sitt liv – Anders, också han från Stugun. De har hängt ihop i sen dess och fått två fina barn, Maria och Viktor. Karin älskade att resa och det har de verkligen gjort, de har sett och upplevt så mycket tillsammans. Julen för två år sedan tog de med barnen och firade jul och nyår i Mexiko, förra nyåret tillbringade de tillsammans med dem i Thailand. Däremellan har de varit i väg på tu man hand. Karin och Anders har stöttat varandra i med- och motgångar, de har släppt sargen och verkligen vågat!

Våra tankar går till Anders, Maria och Viktor i denna svåra stund.

Vi saknar Karin och har svårt att förstå att hon inte längre är med oss på jorden. Det kommer att bli ett stort tomrum även för oss, men vi kommer att fylla våra glas med bubbel, gråta, skratta, tänka och prata om och med henne. Hon är alltid med!

Puss och kram finaste Karin, våra ögon grumlas av alla tårar.

Anette, Ingegärd och grabbarna