Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Karin Hansson, Stångviken, Föllinge, 87 år 

Tyst och stilla i den jämtländska sommarnatten har nu mor gått till den eviga vilan.

Annons

Hon föddes i Färjestad i Värmland. Men efter faderns allt för tidiga bortgång flyttade den lilla familjen tillbaka till Jämtland, där mor kom att växa upp hos sina morföräldrar i Klocka, Ånn. Redan tidigt fick hon börja hjälpa till med gårdens alla sysslor, som att mjölka kor och getter.

Den 5 kilometer långa vandringsvägen till skolan gick genom väglöst land och över myrar. Så hon växte sig stor och stark med ett oändligt tålamod och fick direkt efter konfirmationen börja arbeta som piga i många olika hushåll i Jämtland. En av hennes finaste minnen från den tiden var när hon fick tjäna hos engelsmännen i Landvärk, där hon varje morgon fick baka och servera de underbara små sockerskorporna. Dessa skorpor som hon sedan fortsatte att baka hela livet och blev hela bekantskapskretsens favoritskorpa.

I mitten på 40-talet träffade hon far. Det blev giftermål och färden gick till Stångviken, där de unga tu bosatte sig på fars hemgård. Där blommade all hennes kreativitet upp och dörren stod alltid öppen för besökare från när och fjärran som alltid togs emot med varm hand och rik förplägnad.

Mor var en mycket färgstark personlighet som alltid gav av sitt allra bästa i hela sitt liv. Hennes uppfinningsrikedom var stor och det fanns inte någon syssla som gick henne förbi utan att hon med all sin kraft försökte att åtgärda den själv. Allt ifrån att laga trasiga fönster, symaskinen till att klä om gamla möbler och tapetsera. Ofta fick hon även sköta gården helt på egen hand under veckorna, då far bodde i skogen och körde timmer. Ingenting var främmande för henne. Hennes motto i livet var:" Hur skall man vet att man inte klarar av en sak, om man inte först har försökt".

Mor var även mycket aktiv i allehanda olika föreningar och följde livligt med i den politiska debatten och samhällsfrågor. Med henne kunde man samtala om precis allt som hör livet till på alla nivåer. Hon satt också med i social förvaltningens styrelse i Krokoms kommun. Och många är de fosterbarn som fick återhämtning på gården i Stångviken, där mor och far tålmodigt lotsade dem vidare i livet igen. Något som även berikade oss barn mycket, då vi tidigt i livet fick lära oss att ta hänsyn och känna respekt för de som hade det svårt i livet.

Det finns inga ord i världen som räcker till för den tacksamhet vi barn känner för allt vår kära mor har givit oss. Tomheten och saknaden efter henne går inte att mäta i ord. Men vi gläder oss så, att hon nu äntligen får vila ut vid fars sida i den eviga vilan.

Tack för allt. 

Göran, Amira, Jan och Pontus

Annons