Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Karin Jönsson, Brunflo

Min syster Karin avled den 18 september i sitt hem i Brunflo. Hon skulle en vecka senare ha fyllt 88 år.

Annons

Karin föddes den 26 september 1926 i byn Lagmanslandet, Brunflo. Det skedde i mormors lilla hus där även vi, hennes bröder föddes: Oskar den 19 mars 1928 och jag den 9 november 1930. Vår far var Olov Halvarsson, Rissna och vår mamma var Brita Lundgren.

Eftersom pappa inte tog hand om oss utan det föll på vår mors lott att ensam försörja oss, blev detta tungt för vår mamma, men genom att gå "dagaman" och då hjälpa till i gårdarna samt ta på sig att karda och spinna ullgarn, lyckades hon nödtorftigt försörja oss.

Vi flyttade från hembyn till byn Lunne i Brunflo i början av 1931 och då var Karin fem år. När vi blivit äldre och börjat skolan hjälpte hon oss ofta med läxorna. Vi fick även låna hennes cykel till och från skolan. När vår mamma arbetade borta hos någon familj ställde hon alltid upp för oss och såg till att vi fick något att äta. Ja, Karin var omtänksam även mot andra nära släktingar.

Min syster var medlem i Logen 324 Kärlekens hem i Grytan. Där ingick hon i styrelsen samt deltog i underhållningen vid möten samt i teatergruppen. Hon bistod mig när jag ville bli medlem vilket jag också blev och hade glädje av.

Annandag jul 1944 gifte hon sig med Anders Jönsson från Håkansta, Brunflo och fick i äktenskapet två söner. 1945 drabbades hon av polio men detta avskräckte henne inte från att arbeta och dessutom sköta hushållet. Hon hade arbeten som hembiträde, korvkioskbiträde och sista tiden administratör vid blodcentralen, Östersunds lasarett. Jag har alltid beundrat min syster. Hon har klarat av så mycket trots sitt handikapp. Karin for ofta ner till Brunflo centrum med sin permobil. Där köpte hon lite mat och gärna någon fin blomma.

Av sonsonen Thomas fick hon en kattunge som fick namnet Pelle och blev hennes ögonsten. Min syster var otroligt duktig på handarbeten av alla slag. Många släktingar och vänner har någon liten sak som hon har tillverkat. Hon har sytt en fin släkttavla åt mig. Den har varit med på en utställning på Landsarkivet i Östersund och där fått fint omnämnande. Min syster var enastående i det mesta hon företog sig och saknaden är stor. Jag och min särbo Eivor satte alltid stort värde i att besöka Karin i hennes gästfria hem.

Vi kommer alltid att minnas henne som den fina människa hon var.

Bror