Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Karl Olsson, Lit

Vår pappa, Kalle Olsson, har efter ett långt och rikt liv somnat in några dagar före sin 90-årsdag.

Pappa föddes i Norderåsen, som nummer sju i en syskonskara på tio. Han fick tidigt hjälpa till på gården vilket födde ett livslångt intresse för jakt, fiske, skog och mark.

Efter militärtjänstgöring vid F4, blev det utbildning till rörmokare och sedan Skogsskolan i Bispgården. Han jobbade på Wifstavarv, senare SCA, där han blev kvar fram till sin pensionering. Ett företag han var stolt att tillhöra, fina arbetskamrater och gemenskap.

Många gånger har vi hört historien om hur pappa träffade vår mamma Gun-Britt. På skidtävling, en solig vårvinterdag i Skärvången. På kvällen traditionsenlig dans. Den dansen förändrade deras liv. Och våra. Bröllop i Alsens kyrka 1957, en livslång kärlek, fyra barn, åtta barnbarn och många fina minnen. Efter bröllopet blev det flytt till Häggenås. Första barnet Pecka föddes 1958, följt av Britta, Anna-Maj och Kristina. 1970 gick flyttlasset till Hökbäck i Lit.

Föreningslivet spelade en stor och viktig roll i pappas och mammas liv. Pappa var aktiv inom längdskidåkning och fotboll, i Häggenås men även en kort sejour i IFK Östersund. Han var ledare, tränare och även ordförande i Häggenås Sportklubb under många år. Många ideella timmar har lagts ner på möten, träningar, skidtävlingar, bygge av elljusspår, fotbollsplan, servicehus vid Tigervallen med mera. En gemenskap och sammanhållning som pappa med glädje bidrog till, tillsammans med mamma och övriga eldsjälar i Häggenås.

Via idrotten blev det många upplevelser. Vid bygget av elljusspåret 1969 kom italienska skidlandslaget på besök. Franco Nones, guldmedaljör på 30 km i OS i Grenoble, är nog en av få som klarat Sockerdricksbacken på första försöket. Skidtingen i Vålådalen, resorna till SM, VM i Lahti och i Trondheim gav pappa minnen för livet. 

Att röra sig i skog och mark betydde mycket. Det gjorde även jakterna i Gravarvågen och Strömsnäs. En utflykt för att titta på guckuskor, fiska, träna älghunden eller för att hitta ett bra bärställe. Att få plocka tills alla hinkar, plastpåsar och till och med kepsen var fylld.

Vid 60 år fick pappa möjlighet till förtidspension. Han hade många idéer och var tidig med återbruk. Det första projektet som pensionär var att tillvarata lagerbyggnaden från gamla Konsum i Lit. Den monterades ner och sattes upp på gården i Hökbäck. Hit kom vi gärna på besök. Värme, gemenskap och glädje. Skidspåren var dragna, pulkabacken pistad, sylten kokad och tävling på g.

Vi kommer sakna vår påhittiga pappa och morfar/farfar. Stor och stark, snäll och trygg, underfundig, alltid med glimten i ögat.

Pappa avslutade alltid dagen med att fråga:

– Vad var bäst idag?

Svaret är givet, alla dagar:

– Att vi fick just dig som pappa.

Älskad, saknad och i ljust minne bevarad.

Pecka, Britta, Anna-Maj, Kristina