Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Lars-Håkan Halldin, Brännelund

I dag tände jag ett ljus på Frälsningsarmén i Huskvarna för att hedra minnet av min vän Lars-Håkan Halldin, även kallad ”Cladde” bland vänner och bekanta.

Lars-Håkan stod för solidaritet inte bara i ordet – utan även i praktiken. Under min vistelse på Ryhov var han en återkommande besökare. Han manade mig till att ta strid för mitt liv. ”Ge inte upp!” sa han många gånger. ”Detta ska du klara med Guds hjälp.”

Han hade en stark tro och det berodde bland annat på att han vuxit upp i en frikyrklig miljö. Under senare tid konverterade han till katolska kyrkan. När hans sista stund var kommen sa han ”Nu ska jag hem!”. Enligt min trosuppfattning kommer vi att träffas igen. Därför säger jag: Adjö nu och på återseende!

I min bok ”Jag tror inte på tomten, jag tror på Jesus!” kommer jag att påminna om Lars-Håkans insatser för att skapa det goda samhället – ett samhälle för oss alla.

Jag minns med tacksamhet alla goda stunder med Lars-Håkan, ofta hemma hos Aina och Lennart Svensson, som öppnade sitt hem för oss unga – aktiva i Centerns ungdomsförbund. Familjen Svenssons hem var som ett Folkuniversitet, med fokus på politik då, nu, och framtiden.

Likaså kommer jag ihåg alla diskussioner om samhälleliga frågor hemma hos familjen Halldin i Enebyberg. Där bodde jag en tid i början av 1980-talet, då jag var verksam som folkbildare hos Studieförbundet vuxenskolan i Danderyd, där Lars-Håkan var ordförande. Lennart Svensson bodde också hos Halldins.

Mina tankar går nu till hans söner som jag önskar allt gott i livet.

Vila i frid!

Hans Mannefred