Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Lars Helmertz, Östersund

Lars Helmertz är död. Är det verkligen möjligt? För oss som stod honom nära är det otänkbart att aldrig mer få höra hans kraftfulla röst, läsa hans brev och ta del av de infallsrika utläggningarna om tidens frågor.

Lars föddes i Helsingborg, som yngsta barnet till trafikchefen Per Helmertz och hustrun Klara. I hemmet fördes livliga diskussioner i skiftande ämnen och det gällde att hitta de slagfärdigaste argumenten för att få en syl i vädret.

I närliggande Pålsjö skog väcktes Lars passionerade intresse för djur och natur. Under studierna vid Hälsingborgs högre allmänna läroverk noterades gossens begåvning för naturvetenskap och han förutspåddes en lysande karriär på kirurgutbildningen vid Lunds universitet.

Studentexamen inföll den 7 maj 1945, fredsdagen, och den blodiga världskonflikten hade fått Sverige att rusta upp. Mot den bakgrunden låg en militär karriär nära till hands för läsbegåvade ynglingar. Lars var en av dem. Värnplikten genomfördes på I5 i Östersund, fjällen och de oändliga skogarna lockade. I Jämtland fann Lars sitt hem. Naturens skiftningar och den lokala kulturen fascinerade honom.

Efter examen vid Karlbergs högre officerskurs 1948-49 vidtog en snabb karriär vid Fältjägarregementet. Som ung officer knöt han livslånga vänskapsband med jämnåriga kollegor.

Efter att ha gift sig med sin stora kärlek Ellen 1956, läroverksadjunkt i språk, väcktes nyfikenheten på en karriär bortom Sveriges gränser.

Nu följde tjänstgöring som FN-observatör i Mellanöstern med basering i Damaskus och Tiberias, 1963-1964. På sedvanligt äventyrligt manér reste han dit med familjen i en överlastad bil. Tre år senare, som stabschef vid FN-insatsen UNEF 1967, bröt sexdagarskriget mellan Israel och grannländerna ut. Lars uppgift blev att planera och genomföra evakueringen av den svenska bataljonen från Port Said. Hans förmåga att lugnt och metodiskt lösa uppgiften under pågående strider väckte beundran.

Därpå följde uppdrag som stabschef på svenska FN-bataljoner på Cypern 1968 och 1969. Utsedd till FN-observatör i Kashmir 1970, och under förberedelser för flytten till tjänstgöringsområdet, drabbades Lars av sitt livs tragedi. Hustrun Ellen rycktes oväntat bort i cancer. Lars valde därför att ta avsked för att se till att hans barn fick en trygg uppväxt.

Lars njöt av naturen på Ölands Alvar, i Halland och under långa vandringar i trakterna av Anjan och Sulitelma. Sin sista fjälltur gjorde han i Funäsdalen vid 89 års ålder tillsammans med sina döttrar. Fortfarande med starka ben, obruten kondition och lycka i blicken.

Lars var en generös, omtänksam och vänfast människa. Han dog ”mitt i steget” i sitt hem, nyfiken och intresserad av sin samtid och med dagstidningen uppslagen på soffbordet.

Fredrik, Viveca, Johan och Anna Helmertz