Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Lars Nylund, Östersund, 79 år

Min gode vän och kollega Lars Nylund har lämnat oss, ett konstnärskap är avslutat och ett tomrum av saknad finns kvar.

Annons

I nästan 35 år var vi vänner, åt middag tillsammans ibland, förde diskussioner, inte alltid på samma våglängd men med stor respekt för varandras åsikter, jobbade fackligt inom KRO och vattnade varandras plantor när den ene var ute och reste.

Att resa var en av Lars favoritsysselsättningar under lång tid. Efter alla år vid Kartverket i Stockholm, där han reste omkring från norr till söder i Sverige för att göra mätningar och sätta upp riktmärken för flygfotografering, hade reslusten väckts. Han hade relationer till nästan alla platser han besökt, människor han mött, upplevelser av natur som så småningom bidrog till de speciella landskap som var kännetecknande för Lars Nylund-landskapen. I bland var det avbildande landskap från Lillhärdal, Röros och Härjedalsfjällen men hans medvetna stilisering, reducering och formbildning skapade efter hand de andliga, oerhört vackra landskap som blev kännetecknande för hans konst. Han målade egentligen inte verkligheten, utan sin bild av den, som var något mycket större.

Som konstrecensent i LT under flera år, läste han många konstböcker och var alltid intresserad av annan konst. Om han hade några inspirerande förebilder satte han nog danske Vilhelm Hammershöi högst. Även Hälsinge- kollegan Gunnar von Gegerfelts målningar var uppskattade hos Lars.

Kännetecknande för Lars var också fasta principer, punktlighet och ett varmt hjärta. Hans punktlighet var till enastående hjälp om man inte hade klockan med sig. Varje dag, vardag som helgdag klockan 09.15 plingade mikron utanför hans ateljé när han värmt morgonsoppan, för att avnjuta den tillsammans med morgontidningen. The same procedure as always! Under 1990-talet drack han alltid sitt morgonkaffe på Wedemarks punkligt klockan 09.00. Så punktligt att man kunde ställa klockan efter honom! Kom han ett par minuter för tidigt såg personalen gärna att han gick köksvägen, för ingen morgon utan Lars. Vid den tiden hade reslusten drabbat honom igen och nu gick två resor till Australien, hans drömresemål. Dessvärre hade han glömt att meddela kafépersonalen om sin frånvaro, och när de efter några dagar ängsligt ringde mig och frågade var Lars tagit vägen kunde jag lugna dem med att han under några veckor skulle dricka sitt morgonkaffe Down under!

Lars hade beslutat sig för att inte göra fler separatutställningar, men jag är oerhört glad och tacksam för den sista vi fick göra med honom på Härke Konstcentrum. Han hann färdigställa och ge ut sin bok På mitt sätt sett- Minnen och tankar under försommaren. Den sammanfattar ett intressant konstnärskap och innehåller många vackra målningar. Livet går vidare, många målningar kommer att göras men ett tomrum har uppstått efter en stillsam, försynt, enastående god vän, kollega och konstnär.

Nu vet vi precis i vilka landskap han befinner sig!

Odd Larsson