Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Lillemor Westin, Östersund

När mamma tog sitt sista andetag i hemmet klockan 02.45 den 11 mars, virvlade snön runt tegelhusen på Körfältet. Som om vindarna ville föra i väg henne tillbaka till platsen där allt började för 86 år sedan.

Bredånger den 28 februari 1935: Två stolta föräldrar, Aina och Bernhard såg in i det nyfödda barnets förundrade blick. Lillemor Britt Hellström blev hennes namn. De var överens om att ge det lilla flickebarnet det bästa, trots sina begränsade medel.

Mamma växte upp som enda barnet i ett enkelt men kärleksfullt hem, på övervåningen i Axel och Lindis lilla hus. Deras barn Vasti och Gerd blev hennes bästa lekkamrater. Ungdomstiden präglades av föreningsliv och en och annan svängom på dansbanan. Det var i den vevan som en lång, stilig ung man dök upp från grannbyn. Rolf hette han som kom att bli hennes man för resten av livet.

Som många andra i bygden jobbade Bernhard och Aina för Forss AB i Köpmanholmen, men för mamma väntade en helt annan bana. Hon utbildade sig till lärare vid seminariet i Falun i mitten av 1950-talet. På utbildningen var Karin närmaste studiekamraten. Sina första lärarjobb fick mamma i Ljusdalstrakten. Där lärde hon känna Margareta och Miriam som också jobbade som lärare. 1957 gifte sig mamma och pappa i Forsa kyrka, nära Hudiksvall.

Efter flera fina år i Hälsingland gick flyttlasset till Östersund. Där blev Norra skolan mammas hemvist under många år. Mamma var en mycket uppskattad lärare som förmedlade kunskaper med stort engagemang och tydlig hand. 1970 adopterade mamma och pappa mig från Korea. Jag landade en vinterdag på Frösö flygplats. I samband med min ankomst flyttade Aina och Bernhard till Östersund för att kunna hjälpa till som morföräldrar.

Mamma var ingen världsresenär utan trivdes bäst hemmavid. Men små bilutflykter med kaffekorgen och korta skogspromenader bland blåbär och lingon var något hon älskade, liksom att lösa korsord. En plats hon gärna återvände till om somrarna var Gotland – en exotisk pärla inom räckhåll.

Den som ville vara mammas vän, hade en vän för livet. Hon höll de långväga kontakterna levande tack vare flitigt kort- och brevskrivande. Ingen var så bra som mamma att uppmärksamma någons födelsedag eller namnsdag. Vem ska nu komma ihåg alla?

Så kom slutligen vinden som tog mamma vidare till en plats utan smärta. Mot slutet ville hon inget hellre än att komma hem, hem till mamma och pappa. De första orden hon lärde sig, blev också de sista som lämnade hennes läppar: Mamma, pappa! Grunden till allt.

Maria