Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Linnéa Nilsson, Östersund, 84 år

I en ålder av 84 år och tio månader fick Linnéa Nilsson, Östersund, hembud den 2 augusti 2019.

Annons

Linnéa föddes den 8 oktober 1934 i byn Långkälen fem mil norr om Östersund. Hon var nummer sju av tolv syskon. Föräldrarna Nils och Selma Nilsson var småbrukare.

När Linnéa var i 12-årsåldern kom ett par evangelister till Betelförsamlingen i Östersunds utpost i grannbyn Storhögen. Linnéa med flera gick dit på barnmöten. Som 15-åring lämnade hon sitt liv i Guds händer och ett år senare döptes hon i Betel i Östersund av pastor Ivan Bjurbo.

Linnéa upplevde ganska snart en kallelse att bli missionär i Indien. Som förberedelse studerade hon vid Folkhögskolan i Bollnäs. Därefter praktiserade hon på Föllinge ålderdomshem för att få lämplighetsintyg till sjuksköterskeskolan i Västerås där hon blev elev. Efter drygt ett halvår förlyfte hon sig och fick ett allvarligt diskbråck som gjorde henne rullstolsburen en tid. Efter ett år som konvalescent sökte hon arbete när pastor Bjurbo ringde och erbjöd henne att bli medarbetare till evangelist Elsa Persson i Storhögen och Norråker. Bjurbo hade upplevt att Linnéa hade en kallelse att bli förkunnare.

Först år 1955 kunde hon äntligen deltaga i den obligatoriska bibelskolan i Örebro som berättigade till att sändas ut som Örebromissionens evangelist. Hennes ”fältorder” löd Våxtorp i Halland. Hon kom dit strax före jul – ensam! Dialekten var svår att förstå och grannarna kallade härligt snöfall för ”rälit väär” men Linnéa vande sig snabbt och Herren hjälpte mirakulöst i många svåra situationer.

Det blev starten på ett långt liv som evangelist och pastor på inte mindre än 18 platser från norr till söder. När tillfälle gavs gick hon själavårdskurser och bedrev självstudier. Hennes rykte som en god förkunnare och ömsint själavårdare gjorde att allt fler församlingar ville ha henne som pastor. De som senast åtnjöt hennes herdeskap var baptistförsamlingarna Storfors i Värmland och Hackvad/Brännebacken i Närke i vardera fem år varefter hon fick förtidspension med 75 procent.

Linnéa flyttade då tillbaks till Värmland och bosatte sig i Filipstad för att på lagom avstånd stötta församlingen i Storfors. Hon övertalades att bli dess ordförande vilket hon var i tio år. Hon predikade en gång i månaden och hade bibelstudier för daglediga varje vecka så länge hon orkade. Det var en expansiv period då församlingen tredubblades av kvotflyktingar från Burma. Det fanns redan bröder och systrar från flera andra nationer i församlingen och Linnéa älskade dem alla och de henne.

Med stigande ålder ökade längtan efter syskonen i Jämtland. År 2015 flyttade hon till Östersund där hon anslöt sig till Equmeniakyrkan. Hon deltog i församlingens gudstjänster och webbföreläsningar samt tog initiativ till en bön/bibelgrupp i sitt hem. Det senaste året avtog Linnéas krafter påtagligt och efter brodern Arnolds begravning fick hon föras till sjukhus i Östersund för vidare transport till regionsjukhuset i Umeå för en operation. Bara någon dag efter att hon återkommit till Östersunds sjukhus tog Herren hem sin trogna tjänarinna.

Jag som skrivit detta är Linnéas gamla evangelistkamrat åren 1962/63. Jag har varit missionär i Japan i 24 år, och varje gång jag kom hem till Sverige var Linnéas hem min oas. Efter några år som pastor flyttade också jag till Filipstad, och det var underbart att få tjäna Herren tillsammans igen. Lika naturligt var det att följa med till Östersund och bli innesluten i den värme som fanns mellan Linnéa och hennes syskon.

Med mig sörjer syskonen, Doris, Thora, Ove, Maj-Britt och Gunder med familjer samt avlidna syskons barn med familjer.

Vännen Eila

Annons