Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Maj Klensmeden, Åsberget

Annons

Maj Klensmeden, Åsberget, Bräcke har somnat in i en ålder av 89 år.

De stannade på gårdsplanen, klev ur bilen och blickade ut över de gröna skogarna och de blå bergen vid horisonten. De vackert slitna röda husen ramade in gården. De tittade på varandra och nickade i samförstånd. Gården de förälskat sig i var till salu och här, just här, i Åsberget skulle de bo och leva resten av sina liv. Året var 1950.

Maj, flickan från Stockholms villaförorter hade funnit sin kärlek Mats på ridskolan i Bromma fem år tidigare. Nu, vid 20 års ålder, nyförlovad och med avslutad lantmannaskola i Malgomaj skulle Maj få förverkliga sin dröm om ett liv på landet med djur, barn och en älskad make.

Maj och Mats hade undersökt marknaden och funnit att det var äggbrist i Norrland och beslutade sig därför för att satsa på äggproduktion och värphöns. På gården fanns också plats för hundar, får och en häst. Som unga stadsbor i en ny näringsverksamhet, var det inte lätt att få det hela att gå runt. Men tålmodigt byggdes verksamheten upp och inkomsterna kom så småningom mer stadigt.

Maj var yngst i syskonskaran och i egenskap av detta fick hon göra lite som hon ville. Hon älskade djur av alla de slag. Hästar och ridning tog snart över och Maj försvann till stallet så fort hon kunde efter skoldagens slut. Hon blev en duktig ryttarinna och fick kombinera sina intressen för gymnastik och ridning genom att träna och uppträda i voltige. När det var filminspelning fick hon vara stuntkvinna i ridscenerna. I ungdomen utbildade hon sig också till veterinärsassistent.

Under 50-talet föddes vi tre barn. Vi hade en ljus och härlig barndom. Gården i Åsberget var den givna samlingsplatsen för hela släkten, våra kamrater och senare våra barns kamrater.

Mamma och pappa var under 1950-och 60-talen aktiva i Östersunds brukshundklubb och tävlade framgångsrikt med schäfrarna Lollo och Zia. Under kennelnamnet ”Åsbergets” föddes också några kullar schäfervalpar som sen kom att tjänstgöra som ledar-, lavin-och polishundar.

Mamma tyckte mycket om att vistas i naturen. Hon tog gärna med oss barn på långa skidturer i djupa skogar på vintrarna eller på paddelturer på slingrande åar och blänkande sjöar på somrarna. När vi blev äldre intresserade hon sig för våra olika aktiviteter och hjälpte till med skjutsning för att vi skulle få spela i orkester, rida i Tanne eller tävla i skridsko runt om i Norrland.

Vid sidan av skötsel av gård, barn och djur läste mamma in gymnasiekompetens på kvällsgymnasiet i Östersund. Distansstudierna i Uppsala till en fil mag-examen löpte parallellt med arbetet som lärare på Furuhagens särskola i Bräcke. Studierna kröntes med en examen från lärarhögskolan. Under 20 år kom mamma att verka som lärare och studieledare på högstadiet i Bräcke. Hon älskade sina elever och sitt jobb!

Så småningom kom barnbarnen. Vilken glädje! Maj var viktig för dem och de var viktiga för henne. På skollov och semestrar var Åsberget den givna samlingspunkten för lekar, fisketurer, sällskapsspel och diskussioner. Mamma var i allra högsta grad delaktig i våra liv ända fram till sin bortgång. Hon hade en positiv syn på människan och uppmuntrade och stöttade alla som var i behov av det.

Hon var också glad och tacksam över den fantastiska support som hemtjänsten i Bräcke kunde bistå med hemma i Åsberget och sa ofta: ”Jag har det så himla bra!”, med en liten lycklig suck efter.

Man kan verkligen säga att Maj är i ljust och tacksamt minne bevarad.

Staffan, Ann och Ulf

Annons