Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Mirja Persson, Enskede

Vår älskade Mirja Persson har lämnat oss för alltid. Efter en utdragen kamp mot en av de mest skoningslösa sjukdomar som en människa kan drabbas av avslutades Mirjas liv den 20 september denna höst. Hon tilläts bara bli 37 år gammal.

Den dagen förlorade vi en dotter, en flickvän, en syster, en vän, en sambo, en släkting, en käraste – en ljuspunkt i tillvaron; och alla som stod henne nära tvingas nu att försöka leva med det fullkomligt obegripliga att aldrig mer få träffa Mirja.

Mirja föddes en vacker sommardag i prunkande juni 1983, men hann bara tillbringa ett halvår i familjebostaden i Bjärte (Brunflo) innan flyttlasset styrde mot Hackås där hon kom att leva från tidiga barnaår fram till sena tonåren. I Hackås fanns det gott om lekkamrater, även ridning och många fisketurer med pappa var roliga inslag under Mirjas uppväxt. Med farmor, som tog hand om barnpassningen medan mamma och pappa var på sina arbeten, uppstod en nära och långvarig relation.

Även om Mirja hade starka band till sin familj, sina vänner och sin hembygd, så började ganska snart den stora världens underbara mystik utöva sina lockelser på henne. Så, flytt från byn till stan för gymnasiet, flytt från stan till Umeå för universitetsstudier, från Umeå till Uppsala, från Uppsala till Indien, från Indien till Biskops-Arnö, och därifrån till Uruguay för att studera ekologiskt jordbruk. Mirja landade slutligen i Stockholm, utan att hennes vana att ständigt besöka jordens alla hörn i väldigt högt tempo på något sätt avmattades.

Politik såsom jämställdhetsfrågor och sociala orättvisor engagerade Mirja mycket. 2017 fick hon sitt drömjobb, anställning på MUCF (Myndighet för ungdoms- och civilsamhällesfrågor), och därmed förenades hennes samhällsengagemang med arbetslivet.

En viktig hobby som hon delade med sin mamma var odling av blommor och grönsaker, även fotografering var en specialitet och hon hade en fantastisk blick för att fånga detaljer som vi andra inte lade märke till.

Mirja närde dessutom ett starkt kulturintresse och hon både spelade och lärde ut slagverk i det feministiska slagverksbandet OYA, och det var även i det bandet som hon fann kärleken i Anna, som hon valde att dela sitt liv med de sista fem åren. Tillsammans reste de mycket, spelade musik, gick på olika kulturevenemang, badade i Söderbysjön, åkte på festivaler, hängde med katterna och myste i Mirjas kollektiv.

Till Hackås och Jämtland återkom Mirja allt oftare under den senare delen av sitt liv. Där fanns släkt att besöka och syskonbarn att skämma bort. I familjens stuga i Ödland vid Storsöns strand tillbingade Mirja så mycket tid hon bara kunde under sina Jämtlandsbesök. Och det var också där, några dagar efter begravningen i Hackås, en blomsterkrans lades ut på Storsjöns mjuka vågor medan vi stillsamt tog vårt slutliga farväl.

Familjen