Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Per-Ove Öberg, Östersund

Det är svårt att förstå att Per-Ove inte finns längre. Denne trygge, vitale och aktive person, som jag känt sedan han och hustrun Solveig flyttade hit till Östersund 1969.

Vårt socialdemokratiska partidistrikt behövde en ny ombudsman och valet föll på Per-Ove. Han kom närmast från samma uppdrag i Värmland, men var barnfödd i Ångermanland. Vi ångrade aldrig vårt val.

Han organiserade, vitaliserade och förbättrade vår verksamhet. Han var den mest ordentlige person man kan tänka sig. Passa tider var jätteviktigt, nödvändiga papper var utskickade eller fanns alltid på plats vid alla de sammanträden vi hade. Det är sällan man kan säga om en person att denne är helt perfekt, men det är inga överord när det gällde Per-Ove.

Vi gjorde många resor i länet och hade tillfälle att prata om både vårt gemensamma uppdrag för partiet, men vi pratade också mycket om våra familjer. Jag har sällan hört någon man vara så glad och stolt över sina barn, över sin familj. Så mycken kärlek han visade för dem alla!

Per-Ove gav aldrig upp. Vid valen till exempel kunde han fundera över, är det något mera vi bör göra, är det någon plats vi behöver ha ett möte till på, jag ringer till ordförande där och frågar. Så klart blev det ett möte till och ytterligare ett tillfälle till dörrknackning på den orten. Förhoppningsvis blev det också några röster till!

Det finns så oändligt mycket att berätta om de alla år partiet hade glädje och nytta av Per-Oves arbete, han gjorde verkligen avtryck i vår rörelse och hos många av oss som hade förmånen att umgås och arbeta tillsammans med honom.

Vi fick också chansen att umgås i andra konstellationer, till exempel SOS Alarms styrelse. Även där var han en uppskattad först ledamot och sedan ordförande.

Efter ombudsmannaskapet blev Per-Ove vårt landstingsråd, som det hette då. Ett uppdrag, som han också skötte med den äran.

Jag glömmer aldrig Per-Ove. Han var en av de bästa vänner jag haft, som aldrig gjorde mig besviken. Vårt parti sörjer honom.

Jag sänder mina tankar till Solveig och barnen Charlotte och Christer.

Tack för allt, Per-Ove!

Marianne Stålberg