Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ragnar Hallquist, Storhallen

Ragnar Hallquist, Storhallen, har som tidigare meddelats somnat in i hemmet vid 90 års ålder, omgiven av familjen, precis som han önskade. Närmast anhöriga är hustrun Alva, barnen med respektive, alla barnbarn och barnbarnsbarn.  

Pappa växte upp i Storhallen tillsammans med sina sex syskon. Det innebar mycket arbete på gården men också mycket glädje med en stor syskonskara.

Pappa började arbeta i skogen i unga år och var skogsarbetare fram till sin pension. Även efter pensionen värderade pappa livet i skogen högt, då han skötte om familjens skog, plockade bär, tog en löprunda eller åkte skidor.

Idrotten var viktig för pappa och han var en mycket talangfull löpare, som bland annat vann en länstävling på Hofvallen i Östersund. Ragnars pappa hade inget större idrottsintresse utan ansåg att arbetet på gården var viktigast. En gång smet pappa iväg på en tävling, trots att han alltid värnade om att vara ärlig och göra det som förväntades. Ärlighet var viktigt för pappa och att smita iväg och inte hjälpa till hemma var ett bestående minne som han ofta berättade om för barn och barnbarn.

Hans stora idrottsintresse genomsyrade hela hans liv och när vi barn och senare även hans barnbarn visade intresse för att idrotta var han gärna med och stöttade med stort engagemang. Han var mycket aktiv och motionerade hela sitt liv i form av fotboll, löpning och skidåkning. Inför sin 70-årsdag hade han en önskan att få åka öppet spår och det genomförde han med delar av familjen.

När Ragnar gifte sig med sin Alva 1953 kom vi åtta barn i rask takt. Tillsammans byggde de upp ett tryggt och kärleksfullt hem och gav oss barn goda förutsättningar att klara av våra studier och även kunna utöva den idrott vi själva ville. Vi minns att det var viktigt för pappa att vi skulle ha den idrottsutrustning som behövdes.  

När så pappa gick i pension blev det till hans stora glädje mer tid för barnbarnen som fanns hemma på gården i Olors. Omtalat var hans ”moffa/faffa-dagis” där barnbarnen fick ta del av pappas lekfulla sinne och humor och hans stora intresse att vistas i skog och mark. Med sitt lugn och sin trygghet gav han barnen bästa möjliga uppväxt. På senare år var det viktigt för pappa att följa barnbarnen i deras idrottsutövande. Han uppskattade att sitta i soffan och ta del av resultatlistor oavsett om det gällde löpning, skidåkning, tennis, eller fotboll.  

Åsarna IK har haft en stor plats i pappas hjärta. Under många år hade han en självklar plats i målfållan vid klubbens alla tävlingar. Han förstod vikten av ideellt arbete, både inom idrott och i bygemenskap. Han hade glimten i ögat och spred mycket glädje omkring sig, gärna genom att berätta en rolig historia. Han deltog på arbetsdagar och fester på Storhallens bygdegård. ÖFK:s framgångar följdes med stort intresse och en höjdpunkt var att få se allsvensk fotboll på hemmaplan.  

Med en hjälpande hand fanns pappa där för alla i sin närhet. Oräkneliga är de gånger han hjälpte oss och vi kan inte nog värdesätta den hjälp han gav oss alla.

Pappa var snäll och omtänksam och oerhört mån om de människor han hade runt omkring sig. Idag känner vi i familjen en djup saknad, men samtidigt en glädje och stor tacksamhet över att vi fått ha pappa så länge i våra liv. I våra hjärtan bär vi med oss alla ljusa och fina minnen av vår älskade pappa och make.

Alva och barnen med familjer