Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Roland Cedermark, Sigtuna

Minnesord till Roland Cedermark 82 år. ”Om så fåglarnas sång skulle tystna och från marken all grönska försvann. Och om jag aldrig mer finge lyssna till en vårbäck som porlande rann. Och om stjärnor som nyss varit tända skulle slockna vad gjorde det säj. Nej allt detta det kunde få hända bara du inte lämnar mig.”

Så lyder en strof ur en sångtext som Roland så kärleksfullt skrev när han var i rätt harmoni i sitt komponerande, lycklig med sin familj, och kärleken till hustrun Gerd som tyvärr lämnade jordelivet för sex år sedan. Roland sörjde så intensivt varvid tillvaron plötsligt fick en ny oväntad dimension.

Vi är många som följt Härjedalens lysande profil i mer än 60 år. Den glädje han spridit i sitt artisteri var äkta och ärligt framfört. En ödmjuk speleman med en spelstil han var ensam om i hela världen. En dragspelets ekvilibrist. Det är framförallt två händelser i hans dragspelsutövning som jag speciellt fäst mig vid. I mitten av 1970-talet och bakom en scen och det uttalande Andrew Walter gjorde helt öppet inför flera närvarande. ”Den mannen vet inte hur långt han kan gå”. Journalisten och korrespondenten Kjell Albin Abrahamson skrev i sin krönika i Länstidningen år 2010: ”Roland gör min grumlade tillvaro uthärdlig. Kärlek, glädje och vemod är ord som dyker upp i ens huvud när han spelar och sjunger”.

Roland var noga med att följa ”svängningarna” inom branschen. Från den rockiga tiden under 1950-talet fram till dagens helt annorlunda utbud. Blev som kapellmästare i dansorkestern på 1960- och 70-talen en av de populäraste i mellannorrland. En tredje epok började så sent som 1976 och är kanske den period som starkast lyst då skivmarknaden under många år flödade och konsertlokalerna i början av 1990-talet var helt utsålda. Norge blev då hans nya omfattande turnédistrikt.

År 2008 blev han framröstad till ”Årets dragspelare” av medlemmarna i Sveriges Dragspelares Riksförbund och tio år senare utnämnd till ”Årets Härjedaling” av Härjedalsföreningen i Stockholm.

Roland var också lite filosofisk i sina funderingar kring frågor som rör det så kallade eftermälet av en person som lämnar jordelivet. I en radiointervju uttryckte han den starkt känslomässiga inspiration som hans barnbarn utgjorde i en kulturell tillvaro. ”Det känns som om livet aldrig har ett slut utan går vidare tack vare dem”.

Men innerst i hans sinne var längtan till hembygden i Härjedalen och speciellt Älvros någonting extra påtagligt. Som också framkom i hans textrader. Episoderna från den tid han satt med sitt lilla dragspel på cafébron i Älvros som femåring är minnesbilder som Roland gärna talade om i vuxen ålder. En gyllne stund blev till en sång på en av hans många skivutgivningar och som rosade marknaden åren efter det att makarna hade flyttat till Sigtuna i december 1994.

”Att leva är just den sekund tanken föds, en gyllne stund. Den som formar våra liv i allt det som ska ske. Ja livet är den tid som gått då vi våra minnen fått från vad vi gjort av den sekund tanken kom – en gyllne stund.” Ännu en strof ur hans många talande sångtexter.

Kanske blir det kompositionen ”Mosippan” som blir det eftermäle som starkast kommer att förknippas med honom. I de himmelska höjderna har han nu förenats med sin älskade Gerd. Tankarna går till sönerna, barnbarnen samt hans syskon i detta avskedets svåra stund.

Vännen Åke Bengtzon