Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Rolf Höglund, Östersund

En klar och vacker novembermorgon i början av månaden, gick ett sorgebud ut över Storsjöns stränder. Lillpojken efter n´Erik och a´Greta i Lövtorpet, har lämnat jordelivet.

Annons

Rolf Höglund var yngst i en syskonskara på fyra barn, tre pojkar och en flicka. Hemmet i Lövtorpet var ursprungligen ett dagsverkstorp till Stocke gård på Frösön. Vår far var i flera år dagsverkstorpare, innan han friköpte torpet år 1933. Men även efter övertagandet av torpet arbetade han mycket på Stocke. Sedermera även vår äldste bror, Lennart.

Efter det att vår mor Margareta, eller Greta som hon kallades i dagligt tal, avlidit i början av 1950-talet, flyttade den kvarvarande familjen till Stocke, där familjen fick hyra en lägenhet på övervåningen av en bryggstuga.

Det var nog vid Stocke som Rolf fick sitt stora intresse för hästar. Där fick han redan som liten vara med n´Kalle på Stocke, sin far och äldste bror med flera, och lära sig hur hästar skulle skötas, sadlas och köras. Senare, men ännu i unga år, skaffade han sig själv en häst. Ett sto som hette Lisa. Tanken var att det skulle bli en riktig travare av henne. Men det blev det inte. Hon fick med tiden en lugn och trivsam tillvaro hos farbror Olle vid Härkomstlägden i Vällviken. Men intresset för hästar och trav hade Rolf hela livet. Lördagseftermiddagarna var heliga. Då fick han inte störas när veckans travtävlingar visades på tv.

Efter värnplikten vid I 5 och Jägarskolan i Kiruna fick han fast anställning, först vid Frösö köping och efter kommunsammanslagningen med Östersund, vid Östersunds tekniska verk som kommunalarbetare/chaufför. På senare år var det Rolf som körde den avancerade gatusopningsbilen på Östersunds gator. Lite stolt var han också över att ha fått vara med och gett synpunkter på dess olika funktioner, när den skulle upphandlas.

Egentligen hade nog Rolf velat bli jordbrukare. Han följde med vad som skrevs om jordbruks- och skogsnäringarna i tidningen Land. Exempelvis nya grödor, brukningsmetoder och maskiner intresserade Rolf. Han var duktig på mark, sten och grävningsarbeten, men pilljobb som målning och tapetsering befattade han sig inte med.

Han var en robust, trofast och pålitlig man som stod med bägge fötterna fast förankrade i den jämtländska traditionen, kulturen och fädernejorden.

Han sörjs av släkt, vänner och arbetskamrater samt inte minst av sina närmaste; Annchalee, Anuwat, Amw, Annie, Cynthia och Rolf-Daniel.

Rolf blev 69 år.

Vi saknar honom.

Robert Höglund