Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Rune Ebenhard, Östersund

Vår nyfikne, vetgirige och busige make och pappa har somnat in efter en kort tids sjukdom.

Rune Ebenhard föddes 1930 och växte upp i Östersund tillsammans med föräldrarna Judith och Gustav samt storebror Lennart. I slutet av 1950-talet bodde Rune i Stockholm en period och det var där han träffade sin Kerstin som flyttade med till Östersund. Snabbt gifte de sig och fick sonen Johan. Familjen utökades så småningom med barnen Anders och Ulrika och i somras firade Rune och Kerstin sin 60-åriga bröllopsdag.

Redan som 16-åring började Rune jobba på länsstyrelsen som extra skrivbiträde efter realexamen på Östersunds praktiska läroverk. Efter många år i statens tjänst lämnade han länsstyrelsen och Skatteverket som administrativ direktör och byråchef när han gick i pension vid 61 års ålder. Nyfikenheten var fortfarande stor och han började plugga på Komvux som nybliven pensionär. Innan han ansåg sig vara klar med sina studier hade han tentat av nitton olika ämnen. Han var otroligt samhällsintresserad och läste grundligt dagligen både DN och den spanska dagstidningen El Pais.

I sommarstugan i Österåsen tillbringade han sin fritid tillsammans med familjen. Han älskade stället och vi bodde oftast där hela somrarna. Det var aldrig långtråkigt med pappa då han hittade på en massa aktiviteter, oftast med inslag av sport och tävlingar till exempel rundpingis då hela byn deltog, mur mot pumphusväggen, flugskjutning med luftgevär och det eget uppfunna spelet Smashboll.  Vi gick på hajker och fiskade och han lärde oss alla att hoppa från det höga hopptornet på badet.

Rune älskade att diskutera och utmanade ofta andras åsikter. Han var en rättvis man med ett skarpt intellekt, svår att slå i kunskapsspel. Han var över huvud taget svår att besegra, för även om han hade förlorat hittade han alltid vägen ut för att framstå som segrare. Skulle något av oss barn faktiskt vinna en match sa han alltid att han hade lovat mamma att låta oss göra det, alltid med glimten i ögat.

Listan är lång över de bus han har hittat på. Som när han fyllde 75 och vi i familjen skulle uppvakta honom på morgonen med sång och tårta. Vi sjöng högt och länge men fick aldrig någon reaktion från honom. Det visade sig att han bullat upp täcket men låg själv under sängen och fnissade. Han busade inte bara på hemmaplan, han tog alla chanser att skoja med sin omgivning. Som när han fyllde år och såg till att fixa sin egen insamlingslista på jobbet för att kollegorna skulle fira honom. Tårtan hade han försett med så många ljus att det blev en stor sotfläck i taket…

När det gäller länets idrott har vi en hel del att tacka Rune för. ”Måljohan” som han kallades för, började sin karriär som duktig handbollsmålvakt med flera DM-vinster och till och med landslagsuppdrag. Hockeyn har alltid legat honom närmast hjärtat och han var med i föreningens utveckling från start och ända fram till nu.

Rune var aktiv in i det sista och körde bil, cyklade och tog hand om gräsmattan och snön. Nu återstår bara alla härliga minnen han har gett oss.

Hustrun Kerstin och barnen Johan, Anders och Ulrika