Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Siv Olofsson, Lit

Siv brukade få blåsippor på sin födelsedag. När hon fyllde 86 den 2 maj i år fick de grävas fram under snön. När årets blåsippor vissnat, tio dagar senare, dog Siv i sitt hem, omgiven av sina närmaste.

Siv föddes den 2 maj 1934. Hon växte upp på småbruket Skåndalen i Bye i Lit, med sina föräldrar Calle och Anna Lanner samt syskonen Stig och Sandra. Sina sex första skolår gick hon i Hölje skola. När Siv var 13 år föddes efterlängtade lillasyster Sandra. Då beslöt Siv, på egen hand, att inte börja skolan i stan, utan istället vara hemma med sin syster.

Pappa Calle övertygade henne om att ändå börja på Östersunds Praktiska Mellanskola med inriktning handel och kontor. När Siv tog realexamen fyra år senare tog hon rälsbussen hem med mössan stolt på huvudet och blommor runt halsen. Sina syskon fortsatte hon att måna om under hela sitt liv.

1950 flyttade familjen till Prästbordet vid Lits kyrka där de drev arrendejordbruket till 1965. Under den perioden föddes Sivs dotter Anita och Siv träffade sin blivande make Thorbjörn Olofsson. De gifte sig 1957 och flyttade 1967 in i den villa de byggt i Lit. Där bodde Siv fram till sin död.

När Siv var 17 år började hon arbeta som skrivbiträde på kommunalkontoret i dåvarande Lits kommun. Under hela sitt yrkesliv fortsatte hon att utvecklas och ta sig an nya arbetsuppgifter. Under 70-talet kombinerade Siv heltidsarbete med att läsa en fyra terminer lång grundutbildning för socialarbetare. När hon blev folkpensionär var hon socialinspektör i Lit. Då hade hon varit socialtjänsten trogen i 48 år. I samband med pensionen skrevs en bok om Sivs livsgärning, som använts på socionomutbildningen.

De som jobbade med Siv hade en kunnig, trygg, vänlig och klok arbetskamrat. De som hade henne som mentor eller handledare uppskattade den stora vikt hon lade vid att respektera allas olika livsöden. Hon tog sitt arbete på största allvar, men hon hade en innerlig humor och ett smittande skratt. Siv hade integritet, var plikttrogen, korrekt och noggrann. Det märktes både på jobbet och när hon plockade bär eller städade.

Siv var en stilsäker skribent, som på ett kreativt sätt kunde blanda svenska och jämtska, både i tal och skrift. Hennes jobb var både slitsamt och stimulerande, och krävde, enligt Siv, både dagligt dagboksskrivande och dagliga långpromenader, de senare med någon av familjens boxrar och ofta även med Sandra och Anita.

När Siv blev mormor till Ulrika 1978 valde hon att under en period vara momma-ledig på halvtid. Hon hann också måna om syskon och syskonbarn. Siv var även en omtyckt Gomma till sina tre barnbarnsbarn. De barn som Siv högläst för är eniga om att ingen kunde läsa sagor som hon.

Siv var en enastående och unik förebild. Både på jobbet och hemma. Siv fattas oss. Siv fattas oss så det skär i bröstet.

Familj och släkt genom systerdotter Annelie