Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Sonja Magnusson, Gällö

Jag fattar inte än att Sonja är borta, det gick så fort.

Annons

Jag har känt Sonja sedan jag var ung och bodde i Gällö. Vi fann varandra och hade mycket roligt. Sonja var en sådan god och glad person.

Jag flyttade sedan till Rättvik och vi höll kontakten, jag åkte hem och hon hälsade på mig här i Rättvik. Sedan fick jag familj och det blev sporadiska besök, som det blir när man är mitt i livet. Sonja hade då många år med sitt pensionat, campingen och auktions- och kyrkkaffe samt senare som mattant i skolan. Hon var omtyckt och duktig på allt.

De sista 15-20 åren har jag haft förmånen att få vara hos Sonja minst en vecka per år. Det var en lisa för själen. Vi gjorde så mycket roligt och hon lärde mig olika saker. Vi kokade stora kastruller med pölsa och pitepalt, rensade bär och plockade krusbär när den tiden var.

Sonja hade alltid något på gång. Hon stickade strumpor och vantar till hela släkten, hon var duktig på broderi och vävning, hennes plädar var enormt fina.

Sonja bjöd på fantastiska hotellfrukostar som tog lång tid, hon påklädd och jag i nattlinne. Med Sonja kunde man sitta tyst länge, det kan man inte med så många.

Sonja var med i flera föreningar, bland annat PRO och ställde alltid upp med fantastiska middagar vid olika träffar. Hon var också en skicklig bakerska och gillade nya recept.

De två barnbarnen Kirre och Abel månade hon också om, vilkas uppväxt jag har fått följa – underbara pojkar.

Jag saknar Sonja enormt och kommer alltid att minnas henne. Gällö har blivit lite mindre utan henne.

Jag har medkänsla för dottern Annika med make Bertil, Kirre och Abel samt alla släktingar och vänner.

Jag är glad att ha fått vara en vän.

Ulla med Rolf i Rättvik