Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Sven-Ivar Westin, Gevåg

Sven-Ivar Westin, Gevåg, har lugnt somnat in efter en längre tids sjukdom. Han blev 79 år. Närmast anhöriga är dottern Maria och sonen Fredrik men även alla barnbarnen och förstås hans bror Hans med fru Åsa-Britt som alltid stod honom mycket nära.

Ett leende som alltid gränsade till ett skratt, så minns nog de flesta Sven-Ivar Westin. Sven-Ivar föddes 1941, son till Erik och Gunhild, storebror till Hans. Han levde hela sitt liv på hemgården Björkudden i Gevåg, Hammarstrand. Som äldste sonen så var det självklart att det var han som skulle ta över gården som så många generationer hade gjort före honom. Studier på Birka, Torsta och Halåsen pekade ut riktningen men intresset för skog och jordbruk hamnade i skymundan för hans riktiga passioner i livet – idrott och musik.

Sven-Ivar var en duktig fotbollsspelare och han uppmärksammades många gånger för sina insatser på fotbollsplanen, men även bordtennis och tennis låg honom varmt om hjärtat. Hans talang i de sporterna resulterade i åtskilliga segrar i olika mästerskap.

Musiken kom tidigt in i Sven-Ivars liv och han var hammondorganist i bandet Collas på 1960-talet. I slutet av 1960-talet så hände det mycket i Sven-Ivars liv, han gifte sig med Anna-Lena och strax efter föddes dottern Maria. Ungefär samtidigt så blev han också ägare till Hammarstrands kiosk eller "kiosken på Hammar’n" som de flesta säger. Där stod han mitt i byn, mitt i händelsernas centrum under nästan 30 år. En social sambandscentral långt innan sociala medier, alltid med tid för att lyssna på en medmänniska. 1971 föddes sonen Fredrik.

Efter att Sven-Ivar sålde kiosken 1995 så fastnade han för en ny passion i livet – golf, en sysselsättning som han med stor glädje ägnade sig åt fram till dess att sjukdomen gjorde det omöjligt för honom att fortsätta.

Efter några år i ensamhet träffade Sven-Ivar åter kärleken hos Gerd och de fick ett antal lyckliga år tillsammans innan de i vänskap bestämde sig för att gå skilda vägar.

Sven-Ivar levde sina sista sju år på Bergegården i Stugun, där han trivdes väldigt bra och som han själv beskrev som ”all-inclusive”, något som vi anhöriga bara kan instämma med.

Nu har skrattet tystnat men minnet av hans leende lever kvar i alla oss som mött honom genom åren.

Familjen