Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Sven Lif, Hoting

Vår far Sven Assar Lif har avlidit i en ålder av 92 år.

Annons

Sven var yngst i en syskonskara på 13 barn. Uppväxt i Skirsjönäset, cirka en mil från Hoting. På Skirsjönäset fanns ännu en barnrik familj. Sven brukade säga att de tillsammans var ett helt fotbollslag där systrarna agerat publik. De var så många i ungefär samma ålder att lärarinnan kom dit och undervisade några veckor i taget. Han berättade även att när de i sin ungdom skulle ut på dans fick de först ro över Skirsjön, därefter fanns det en cykel som de delade på och cyklade en sträcka var.

Redan som ung tonåring fick han hjälpa sin far och äldre bröder med skogsarbete. Efter beredskapstiden började han som snickare, uppförde det första egna huset i Valån med plats för sin mor och far i egen lägenhet på övre planet. 1946 gifte han sig med Inga Kajsa Ohlsson. De fick döttrarna Maud 1947 och Margareta 1951. 1962 byggde han ett nytt hus för familjen vid Hotingssjön. 1966 drog Sven till Stockholm och uppförde som egen företagare fem daghem åt Stockholms stad. Efter drygt ett år återvände familjen till Hoting och startade Lifs byggnadsfirma som fortsatte med bygguppdrag. Lifs byggnadsfirma övergick sedan till Lifs byggvaruhandel där Sven åtog sig bygguppdrag och även sålde byggnadsmateriel. Han bedrev den verksamheten över sin pensionsålder.

Sven var mycket idrottsintresserad även om han själv inte utövade någon sport. Han följde med Hotings IF i sitt idrottsengagemang, sporthändelser i stort på plats eller via radio och TV. På senare tid tog intresset för trav och spel överhand. I botten var han en tävlingsmänniska, ville alltid vinna i kortspel där "Vist" alltid blev en livlig samvaro med släkt och vänner. Han slog gärna vad om sakfrågor och ville gärna dra upp den första fisken.

Vår far var alltid mån om sin familj, inget överflöd men ingenting skulle fattas familjen. Det som införskaffades skulle vara bra, rejält och hållbart. Det gällde både materiella saker och förnödenheter. Med tiden blev ekonomin bättre. För vår far innebar det att huset kunde byggas ut, resor till Kanarieöarna, Kreta, Rhodos och Cypern med barn och barnbarn gjordes. Vår far var också oss behjälplig med uppförande av våra sportstugor i Borgafjäll. Som kuriosa kan nämnas att han inför förväntad födsel av barnbarn stickade ett par tumvantar. Som gammelmorfar blev han alltid glad och lekfull i barnens närvaro, oavsett hur stimmigt det kunde bli ibland. Vår far hann njuta av närvaron av fyra barnbarn med respektive och elva barnbarnsbarn.

Sista tiden blev traumatisk för vår far, pensionärslägenheten brann ner och han hamnade lite mot sin vilja på Brismarksgården. Där fick han det bra men det var nog först sista året som han accepterade att han behövde omvårdnad och uppskattade den service han fick. Vi är väldigt tacksamma för att vi kunde vara honom nära de sista två veckorna då lugnet och vilan infann sig hos vår far.

Döttrarna Maud och Margareta med respektive familj