Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Sven Svensson, Österåsen

Vår älskade make, pappa, farfar och morfar har hastigt lämnat oss i stor sorg och saknad.

Han kom till världen för tidigt och lämnade oss för tidigt, 70 år gammal.

Sven föddes i november 1949 i Dalåsen, son till Tilda och Anders Svensson. Han växte upp med sina två storasystrar Lisa-Britt och Anna-Stina. Trots att han var liten när han föddes blev han snabbt kraftfull och stark. Sven berättade ofta om sina barndomsminnen, allt från kälkåkningen i Kvisslebacken till en massa bus och hyss han utsatte både nära och kära för. Det var inte bara systrarna han busade med, även fröken i skolan kunde råka ut för Svens rackartyg.

Efter skolgången i Kvissle, Vigge och Svenstavik gick han verkstadsskola i Östersund och utbildade sig till snickare.

År 1969 träffade han Ruth som kom att bli hans livskamrat i över 50 år. Sven gjorde värnplikten på Jämtlands fältjägarregemente I5 i Östersund. Redan 1971 föddes första sonen Magnus. Sven jobbade då med att bygga kraftverket i Flåsjön i Ljungan. Fyra år senare föddes andra sonen Håkan.

På sommaren 1977 gifte han sig med Ruth i Ovikens gamla kyrka och ett år senare föddes dottern Barbro. Samma år tog de också över Ruths hemgård i Gisselåsen, Oviken där de bedrev jordbruk med mjölkproduktion i 36 år. Yngsta dottern Gunhild föddes 1982. År 2014 såldes gården i Gisselåsen till sonen Håkan och Sven flyttade med Ruth till en mindre gård i Österåsen.

Svens stora intressen var älgjakt, fiske och skoteråkning på vintern. Varje år i februari och mars följde han längdskidåkning på tv med stort intresse. Han löste ofta korsord och läste många böcker. Några av favoriterna var böckerna om Sven Hassel som han kunde läsa flera gånger om. När han lagade mat blev det ofta favoritmaten pyttipanna med ketchup.

Sven tyckte om när det var mycket att stå i, han ställde jämt upp för andra och det fanns inget han inte kunde hjälpa till med. Han levde upp när huset var fullt med barn, barnbarn och vänner. Han var vår största trygghet i livet, så godhjärtad, klok och omsorgsfull. Hans busiga sida från barndomen genomsyrade hela hans liv och han hade nära till skratt, upptåg och tull, skojfrisk som han var.

Du fattas oss.

Familjen genom Gunhild