Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Torbjörn Olsson, Billsta, Härnösand

Torbjörn Olsson, Billsta, Härnösand, avled efter en tids sjukdom en ljus morgon när sommaren är som bäst. Med hans bortgång bröts mellan oss en vacker vänskap som varat i nära 50 år.

Född i Kumla flyttade han som liten till Östersund tillsammans med mamma Märtha och pappa Evert, tvillingbrodern Kjell samt bröderna Bengt och Bosse. Föräldrarna var varmt troende kristna såväl andligt som praktiskt. Torbjörn har berättat om utslagna eller hemlösa som fick mat, värme och tillfällig logi i hemmet, till exempel en julaftonsmorgon när mamman bjöd in en frusen främling på lite varmt att dricka. Mannen blev kvar hela julhelgen.

Torbjörn utbildade sig till byggnadsingenjör. Självklart lät han själv uppföra familjens villa. Lika självklart var det att han fick ansvaret för byggnaderna på släktgården i Öskebohyttan. När fjällstugan skulle uppföras inköptes en barack i Sundsvall och med Torbjörn som lastbilens chaufför fraktades den till Gäddede. Där byggdes den om och inreddes till en trevlig stuga. Som skicklig byggnadsritare har många av Torbjörn fått tips och illustrationer till både om- och tillbyggnader.

I mitten av 1970-talet började han arbeta på Landstinget Västernorrland. Han blev Landstinget trogen fram till sin pension, de sista åtta åren som fastighetschef med ansvar för Landstingets alla byggnader i länet.

Torbjörns naturintresse var stort. Höstens älgjakt och svampplockning, vinterns pimpelfiske, torskfisket i Norge på vårsidan, sommarens lingon-, blåbärs- och hjortronplockning. Året runt trivdes han i naturen. Men, den som följde med honom på rävjakt fick göra det mot absolut tystnad på passet. ”Andas inte så högt”, kunde han säga.

På vedbacken mådde han gott. Den som passerade villan och sneglade mot vedbacken fick se vedtravar iordningställda med stor elegans.

Största intresset var nog ändå Pingstkyrkans verksamhet. Förtroendeuppdragen var många och intresset för kyrkans internationella arbete var tydligt. Det resulterade bland annat i ett antal resor för såväl praktiskt arbete som rådgivning utomlands.

Precis som föräldrahemmet blev också hans och Solveigs hem öppet och gästfritt. Många är de behövande människor som fått en köttbit från jakten, en syltburk från bärplockningen eller en fiskad röding med sig hem. Hans kristna tro var trygg och självklar. Att den skulle ta sig praktiska uttryck var lika självklart.

Torbjörn blev 70 år. Han saknas av hustru Solveig, barnen Magnus, Maria och Emma med respektive samt nio barnbarn. Dessutom av många vänner.

Jan Bergquist