Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Torgny Östling, Marsätt

Till minne av en norrländsk fura

En mer rakryggad och tydligt principfast man än Torgny Östling är svår att hitta. Det är inspirerande att jobba med en person som av erfarenheter och lärdomar är principfast. Inte som så många andra för principernas skull. Men det är också svårt att leva upp till det ideal Torgny satte upp.

Jag har jobbat med Torgny i NOrdBruk sedan 2012. Det är inte många som har lyckats hamna rätt i frågorna i tillräcklig utsträckning för att Torgny skulle vara helt nöjd. Men han hade nästan alltid rätt i sin kritik. Han brukade säga att ”det här är inte så värst svåra frågor men det är en väldig massa saker man behöver förstå”. Genom ett liv av kamp för rätten att få vara bonde, att få bidra till folkförsörjningen av livsmedel på ett hållbart och lokalt förankrat vis, hade han en oöverträffad insikt i alla dessa saker som man behöver förstå. Jag började efter 9 år med Torgny att förstå vad jag inte förstod…

Han var trots allt detta en väldigt varm person, inte en gnutta av arrogans eller egoism. Det fanns inte med i hans världsbild att välja den lätta vägen för personlig vinning. Men han var förbannad på alla de som utnyttjade hans arbete, låtsades företräda den typ av jordbrukare som Torgny var. En helt vanlig bonde från 80-talet men numera en näst intill utrotad yrkeskår. Den typ av bonde som kunde producera och förvalta skogslandskapets oerhörda potential. Den typ av bonde som stod för hälften av vårt livsmedel innan den pågående katastrofen inleddes.

Han brukade kallade det så. Den process som inleddes av Bo Dockered, med ”spårbytet”, anpassningen till EU och EMU. En katastrof som pågått i 30 år. Bit för bit så ingen annan än bönderna och byarna som försvunnit tycks ha lagt märke till den. ”Om det ändå hade hänt under bara nått år, då hade folk märkt av den och utlyst katastroftillstånd”, sa han när folk tycktes omedvetna om sin egen verklighet.

Men när andra gav vika stod Torgny kvar, han gav sig aldrig. I mer än 30 år har han stridigt i motvind mot den här utvecklingen. Tillsammans med sydafrikanska kustfiskare och andra småskaliga bönder från det globala syd i La Via Campesina. Alla de som likt Torgny sett kolonialismens fula ansikte på nära håll förstod precis vad han pratade om. Där hade han 200 miljoner kollegor i ryggen. I Sverige hade han som bäst ett dussin bönder bakom sig. Några som varit med sen starten i NOrdBruk med motorsågar på riksdagstorget och några som delade hans erfarenheter runt omkring i hans älskade Jämtland.

För mig är han för alltid en förebild. Förmågan att se alla stora drag och kunna omsätta det i verklighet på gården och i arbetet för att styra om utvecklingen. Att kunna vara principfast men ödmjuk. Att hålla ryggen rak och stark som en senvuxen norrländsk fura.

Det är ett ideal jag kommer sträva efter resten av mitt liv här hemma på mitt torp i kolonialismens skogsbygder. Tack för allt Torgny.

Joel Holmdahl,

småskalig bonde, styrelseledamot i NOrdBruk