Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Valfrid Sandberg, Strömsund

Valfrid föddes 1919 i Draganäs och växte upp tillsammans med sju äldre syskon.

Annons

Deras mamma dog ung och tillsammans med sina äldre syskon fick han i tidig ålder ge sig ut i getarskog och hjälpa till med sysslor på gården. När det var dags att börja skolan på Hillsand, så var det en promenad på fem kilometer i vardera riktningen som gällde varje skoldag, med medhavd matsäck. Alla dagar var det nog inte lätt att vara elev på den tiden.

Efter avslutad skolgång började han jobba i skogen med timmerhuggning. Många tunga, snöiga vintrar i hillsands-, byvatten- och svaningeskogarna har han berättat om. Det blev långa arbetsdagar där hästarna var deras största tillgång på den tiden.

Valfrid jobbade under många år på flottningsbåtarna som gick på Ströms Vattudal. Det var bland annat Svaningen, Vattudalen och Dragan som drog timmernotorna. Det var inte alla gånger som vädret var på deras sida och strapatserna var många under färderna.

Sommaren 1952 jobbade även hans blivande fru, Märit Larsson, på Svaningen som kocka. Detta år flyttade paret till Flon och samma år gifte de sig. 1956 flyttade de till Lia där de arrenderade ett krontorp och bedrev ett mindre jordbruk. Med hästen Frej som hjälp arbetade Valfrid med timmerhuggning i skogarna runt omkring. 1969 flyttade familjen till Strömsund och Valfrid började jobba på kriminalvårdsanstalten i Ulriksfors, på snickerifabriken med trähustillverkning. Där jobbade han fram till sin pensionering. Valfrids fritidsintressen var jakt, speciellt älg, men även fågel. Han tyckte även om att vistas i de fritidshus som familjen haft under åren, bland annat i Alavattnet och Gärdnäs.

Som den naturmänniska han alltid varit, så har han kunnat delge oss massor av intressanta och händelserika berättelser från tidigt 1900-tal. Om livet och levernet, elände och fattigdom, Ströms Vattudal som den transportled den var, att tyda natur, himmel, jord och vatten. Hans omsorg om familjen har alltid stått honom närmast hjärtat. Så många år fick vi glädjen av att leva tillsammans med honom och så många hjälpande händer och kloka ord har han gett oss. Lyckan av att ha minnet i behåll under hela sitt liv och ända fram till den stund han somnade in, har gett oss alla mycket glädje. Han har berättat saker, funnits till hands vid alla tillfällen när vi behövt hjälp eller råd, varit delaktig i barn och barnbarns liv. Slutligen orkade inte hans hjärta längre och sanningen blev ett faktum att livet inte är oändligt. Han var för oss alla den bäste make, pappa, morfar, svärfar och gammelmorfar.

Familjen