Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Ivar Wahlén, Hovermo

Annons

Ivar Wahlén, Hovermo, har avlidit i en ålder av 93 år.

Min morfar hade grova, valkiga händer som vittnade om det liv han levde. Han var en grovarbetare, som körde timmer och arbetade i skogen om vintern, slog med lie och hässjade hö under somrarna.

Redan under tonåren träffade han Ellen, skönheten från grannbyn Hovermo, och i skenet från en majbrasa blev de ett par. Ellen kom från en jordbrukarfamilj och tillsammans skötte de gården och djuren. Ivar var både driftig och orädd och var inte sen att utveckla jordbruket med nya tekniker. Han var också med och startade ett företag som tillverkade cementblock.

Tillsammans fick Ellen och Ivar barnen Håkan, Doris, Stefan och Göran. Stefan blev inte mer än en dag gammal, vilket måste ha varit en sorg för Ivar och Ellen, men som de sällan talade om med andra.

Så gick åren och barnbarnen kom. Ivar som alltid värnat om den som är liten, underhöll med berättelser om dragiga skogskojor och en fattig barndom. “Det var så ont om maten så råttorna satt i skåpet och grät”, kunde han säga med ett pillemariskt leende. Trots flitigt arbete på gården hade morfar alltid tid för oss barnbarn. Han spelade fotboll, krocket och kortspel. Ibland imponerade han genom att ställa sig på händer på gräsmattan. Så tog livet en mörk vändning när min mormor Ellen drabbades av cancer och gick bort endast 63 år gammal. Ivar fortsatte att sköta gården och hjälpa yngste sonen Göran som tagit över jordbruket.

Ivar tyckte om att dansa och det var genom dansen han träffade Gunnel, kvinnan som kom att bli hans andra stora kärlek. Ivar sålde gården och flyttade till Gunnels lägenhet inne i Östersund. Utan gårdens förpliktelser kunna han nu upptäcka nya värden i livet. Han promenerade gärna in till centrum, fikade på konditori och träffade nya bekantskaper. Ivar höll dock kontakten med hembyn och såg fram emot mot älgjakten varje år. Han var en omtyckt kamrat i jaktlaget och trivdes nog som bäst när han var i skogen och fick dricka kaffe kokat över en eld.

Så drabbades även Gunnel av sjukdom och Ivar blev återigen ensamstående, om än sällan ensam. De sista två åren flyttade Ivar tillbaka mot hembygden, till en lägenhet i Myrviken. Där knöt han snabbt nya bekantskaper och dagens höjdpunkt var lunchen på Dalsätra.

I maj månad, när naturen är som vackrast somnade Ivar stilla in efter en kort tids sjukdom. Han är innerligt älskad och djupt saknad.

Närmast sörjande är barnen Håkan, Doris och Göran med familjer.

Barnbarnet Marie

Annons