Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Rune Strandberg, Östersund

Vår pappa, morfar, gammelmorfar, Rune Strandberg, har nu somnat in efter ett långt och innehållsrikt liv.

Annons

Jag vill här delge er några av mina minnen av pappa.

Pappa var för oss barn och barnbarn en riktig ”källargubbe”. Om han inte var på ”affärn”, Landbys, så var han i källaren. Ville jag träffa honom fick jag gå ner dit, då ofta trippande på tå mellan de gevär som låg utlagda på golvet i väntan på reparation eller för att få kikarsikten monterade. Många var också de timmar jag var med honom där och rätade ut gammal krokig spik, som skulle återanvändas vid renoveringen av vårt hem på Bondegatan.

Pappa reste mycket, dels genom sitt jobb som gav honom möjlighet att besöka såväl Kina som USA. En del jaktresor blev det också, till Irland och Tjeckoslovakien, bland annat.  Det blev också en hel del resor tillsammans med mamma. Kanarieöarna blev deras favoritresmål där de båda trivdes väldigt bra. Resan till USA för att träffa släkten var en resa som han ofta kom tillbaka till, en resa jag fick glädjen att dela med honom och mamma.

Sedan pappa blev ensam var han mycket med mig. Vi var på teater och konserter, han var ofta med på middag hos mig. Det tyckte han var väldigt trevligt, speciellt då ”grabbarna”, mina goda vänner, var med. Så länge han orkade var han med mig, min dotter och hennes familj i Djupröra, barndomshemmet han alltid längtade till. Där var han noga med att sköta om sin skog efter konstens alla regler och långt upp i åren fortsatte han att snickra och klippa gräs. Särskilt roligt var det då vi köpt en åkgräsklippare. Då åkte han runt på tomten och klippte gräset och såg väldigt lycklig ut. Då han fick sitta vid öppna spisen och titta på elden med en whisky i handen trivdes han som allra bäst. Många minnen från hans barndom fick jag ta del av under de stunderna.

Pappa var nyfiken och ville lära sig nya saker hela livet. Då han blev ensam lärde han sig att laga mat och baka. Han stod ofta med mig vid spisen för att se hur jag gjorde. Han var en läraktig elev och det var en ren fröjd att äta middag hos honom, för han lagade väldigt god mat. Sockerkaka blev hans specialitet och det fanns alltid hos honom och de var också väldigt goda.

På ålderns höst blev barnbarnen viktiga för honom. De som bodde i Östersund hade han mycket god kontakt med. Lite sämre var det med de som bodde långt härifrån. Han blev alltid ledsen då de återvände hem till Skåne och Stockholm efter en vistelse här upp i Jämtland. Pappa hade även förmånen att få se några av barnbarnsbarnen växa upp. De fick under många resor på väg till Djupröra, höra historier om personer och händelser som han blev påmind om under vägen.

Pappa ägnade, trots mycket arbete, tid till motion. Skidor, bågskytte, orientering och löprundor i motionsspåret hjälpte honom att hålla sig i form. Han höll fast vid vanan att röra på sig och ända tills han var 93 år gammal, kunde man se honom på promenad med sin rollator utefter Genvägen.

Pappa var en mycket bestämd person, men han ville alltid oss alla det bästa. Han var alltid noga med att det skulle vara rättvist mellan oss. Man kan säga att rättvisa var en ledstjärna i hans liv.

Vi är nu alla tacksamma att han efter ett långt och bra liv fått ro, och att vi har fått många minnen att plocka fram.

Inger

 

Annons