Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Misslyckad affärsängel

Det var verkliga problem och behov i samhället som låg bakom att man startade statliga riskkapital program, tyvärr har de inte alls gett önskad effekt.

Annons

I en välfärdsstat behöver vi hjälp av staten och samhället inte bara när det kommer till sociala situationer, som sjukdom och barnafödande. Även näringslivet kommer ibland och ber om offentligt stöd. Någon har startat ett eget företag i hopp om att kunna försörja sig själv, bidra till tillväxt och nya jobb till andra. Men så kommer de tuffa tiderna, kunderna uteblir och affärerna går hackigt och man vänder sig till staten och det offentliga och ber om hjälp.

Detta har alltid varit en svår nöt för politiker. Vi vet att en företagskonkurs kan drabba många fler än ägare och anställda. En hel liten ort kan kastas ner i en negativ spiral av att en stor arbetsgivare försvinner. Att dra gränserna runt vad politiken och samhället egentligen har ansvar för kan vara svårt. Vi vet att företag måste gå under i en marknadsekonomi. Finns ingen efterfrågan för deras tjänster och varor borde resurserna i företaget flyttas över till att användas till något annat mer efterfrågat. Samtidigt står människor där, med protestplakat och säger att ni får inte låta fabriken gå i konkurs, det kommer förstöra hela bygden!.

Det här dilemmat har till stor del bidragit till skapandet av statliga riskkapitalfonder. Tanken är att myndigheter och organisationer som får skattepengar sedan ska omfördela dessa till utvalda företag och branscher. Tack vare dessa pengar ska företagen få en knuff i rätt riktning, för att sedan växa sig större och starkare och ge jobb och tillväxt. Investerade skattepengar ska ge avkastning till hela samhället, i form av både arbeten och skatteintäkter.

Problemet är att det mycket sällan fungerar såhär. Myndigheten Tillväxtanalys har utvärderat statliga program för innovationsdriven tillväxt i små till medelstora företag. De landar i samma slutsats som många andra före dem. Stödet som har betalats ut, i det här fallet en halv miljard, har inte haft någon effekt. Det har drabbat många statliga riskkapitalsatsningar. Bland annat var det därför nya näringsministern Damberg gick ut och förklarade att Fouriertransform, som skapades särskilt för fordonssektorn för att hjälpa till när Saab lades ner, nu ska få nya uppdrag. Pengarna har helt enkelt inte kunnat användas på ett bra sätt.

Det finns mycket välmening bakom statligt riskkapital. Politiker vill försöka bidra till att vissa delar av Sverige eller vissa branscher ska få stöd att överleva och växa. Problemet blir när man fortsätter att hämta in höga skatter och sätta upp hårda regleringar som ger svårare villkor. Sedan kommer man i efterhand och försöker reparera skadorna med skattepengar men lyckas inte göra det på ett effektivt sätt. Det är ett stort slöseri och en pengasnurra som inte gör någon gladare.