Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monsen ska hitta kraften i svenskarna

/
  • Enligt Arild Monsen så är Åsarnas Teodor Peterson sprintlagets spänst- och cykelfenomen. Här handlar det dock om en lättare uppvärmning. Foto: Olof Sjödin

För norrmannen Arild Monsen är uppdraget som svensk sprinttränare en riktig utmaning.
– Jag har min filosofi och egentligen är det inte så komplicerat. Det är viktigt att ord och handling hänger tätt ihop, säger Monsen.

Annons

Motsatsen till Monsens sunda livsåskådning borde väl vara mycket snack och lite verkstad.

Med det inte sagt att de svenska sprintherrarna skulle ha skrävlat mer och handlat mindre.

Men faktum är att det hamnat lite grus i det för några år sedan så väloljade svenska maskineriet.

– De senaste två åren har svenskarna varit raska i kvalet, men sen har det många gånger varit slut på krafterna och bye, bye i kvart- eller semifinal. Det är oftas små detaljer som avgör om man ska bli framgångsrik och i det här fallet tror jag att det handlar om kapacitet, säger 46-årige Monsen från Molde.

med att poängtera att det svenska grundmaterialet är utmärkt och att det sannerligen inte är något fel på åkarnas träningsvilja.

Under några dagar har den sex man starka sprintlaget, svettats och testats på Nationellt Vintersportcentrum i Östersund. Allt för att Monsen ska bli varse om vart man ska sätta in ”åtgärder” och kunna lägga upp skräddarsydda träningsprogram för varje åkare.

– Det går ganska snabbt att upptäcka vad man ska ta tag i på varje individ. Någon är extra spänstig, en annan starkare i överkroppen. Det har hänt massor inom sprinten de senaste fem åren så det gäller att hela tiden att uppdatera sig.

– Lagkänslan är så viktig i sprint. När du tävlar så har du alltid en knivskarp fight skuldra mot skuldra och den känslan måste du uppleva även under träning för att utvecklas. Till skillnad mot en traditionell åkare så vinner en sprinter aldrig ett lopp själv, för han har alltid fem motståndarna tätt inpå sig.

– Den är naturligtvis viktig, men den största skillnaden är att man jobbar under helt andra förutsättningar i Norge. Om Sverige har sju, åtta riktigt bra sprinters så finns det 50 av samma kaliber där. Det är materialet underifrån, gräsrötterna, som Norge är så mycket bättre på att vårda och plocka fram.

– Nej, det räcker bra. Sen kommer vi att åka på läger med de traditionella åkarna och då blir vi som oftast tio man som kan sporra varandra.

– Absolut! Som jag sa tidigare så finns kapaciteten i truppen och det känns som om det bara är små grepp som behövs för att det ska lossna för flera åkare.

Mer läsning

Annons