Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Moraliserande Miljöpartister tar ton

MP:s talespersoner Åsa Romson och Gustav Fridolin är upprörda. Det är de ofta. Till och med lite för ofta för att deras indignation ska bli tagen på allvar.

Annons

Den här gången är det Ekots uppgifter om Sveriges lobbyarbete för att få Schweiz att köpa Jas Gripen som upprört duon. Men som så ofta är fallet med Miljöpartiet inställer sig direkt frågan om inte partiets upprördhet snarare gäller den bakomliggande faktorn, vapenexporten i sig, och inte PR -kampanjen som orkestrerats av svenska ambassaden i Bern.

"När Schweiz högerparti drev fram en folkomröstning mot invandrare tog regeringens ambassad mig veterligen inte fram någon handlingsplan. Men när Schweiz gröna och Socialdemokrater vill att skattepengar ska gå till skola och klimat före nya dyra stridsplan, då agerar man." Så låter det när Gustav Fridolin lägger ut texten i Aftonbladet.

Samme Fridolin är upphöjd till Bästa regeringspartner av Stefan Löfven (S), ordförande för ett parti som sedan makttillträdet på 1930-talet haft export av vapen - eller järnmalm till sådana - som en paradgren. Lätt att moralisera över, svårare att kategoriskt fördöma om man vill göra anspråk på att finnas kvar i den ekonomisk-politiska verkligheten. Så som den tyvärr ofta ser ut i sin gråmurriga sjaskighet.

Fridolin och Romson har inget att hämta i denna verklighet. Den juvenila kommentaren ovan hade mötts av smattrande applåder från troende miljöpartister på Medborgarplatsen mitt på Södermalm, Stockholm. För de flesta andra, sannolikt inräknat många av hans egna väljare på behörigt avstånd från trendsättarna på Söder, väcker den antagligen mest leda och tristess. De vanligaste känslor moralister brukar uppamma hos fårskallarna som ska läxas upp.

Om inte Jas Gripen ska få säljas till neutrala Schweiz som inte krigat sedan Napoleons dagar, vilken vapenaffär kan då finna nåd hos MP? Fällknivar med multifunktion går inte, det är ju den schweiziska arméns standardvapen - och en internationell exportsuccé.

I sina ljusare stunder tycks det förra språkröret Peter Eriksson i sin roll som ordförande för Konstitutionsutskott ha genomgått ett slags mognadsprocess. Nu upplyser han SR om att de ministrar som fått brev från ambassadören i Alperna nog måste ha gjort något mer aktivt fuffens än att ha öppnat detta för att bli dragna inför KU.

Enligt Eriksson handlar affären om "ett politiskt fiasko och risk för att klanta till hela frågan snarare än att man gjort något formellt fel." I sak har rimligen Eriksson fel när han pratar om politiskt fiasko. Den enda komponenten i "affären" som förtjänar fiaskostämpeln är utrikesministerns högdragna och nedlåtande ton när han upplyser undersåtarna om att hans fögderi även den här gången gjort allting rätt.

Om Åsa Romson och Gustav Fridolin bär på ett alldeles för stort mått av moral så representerar Carl Bildt den andra ytterligheten, den som knappast tyngs av någon moral alls.