Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

MÖTET: – Som naturfotograf blir man rik på upplevelser

Naturfotografen Göran Ekström har ett projekt på gång, men när det blir klart det vet han inte. I flera år har han följt storlommen i väntan på de perfekta bilderna. Nyligen fick han ett arbetsstipendium från Sveriges författarfond på 50 000 kronor. I mötet berättar han om varför det kan ta flera år att fota en lom och hur det är att jobba som fotograf i en tid då alla är fotografer.

Annons

Hur ser en arbetsdag ut för en naturfotograf?

– Det är väldigt olika, årstidsrelaterat och beroende av väder. Under våren är det fullt upp, men en hel period kan blåsa bort. Under vinterhalvåret är jag ute och visar bilder och föreläser. Det är väldigt roligt att få vara länken som det innebär att se åt andra.

Varför ett fotoprojekt om storlom?

– Det är en missgynnad art på det sättet att den häckar vid strandlinjen. Reglerade vattendrag gör att många får sina ägg dränkta. I flera somrar har jag jobbat med ett storlomspar som häckar där vattnet förändras 1,5 meter. När vattnet höjs dränks äggen, så häckar de en gång till och även nästa kull dränks. Sedan är det kört för det året och det upprepas nästa. I år byggde jag en flytande ö som de accepterade. Det finns naturvårdsinsatser som är viktigare än att vårda kanadagäss i badhusparken, men det är dem som många ser. Som naturfotograf kan man vara en viktig bricka i spelet, jag vill inte visa eländet utan skönheten. Storlom är en ömtålig art som många känner för och har lätt att få förståelse för.

En fotolärare jag hade sa att ”som fotograf skapar man sin egen tur”, håller du med om det?

– Ja, den som är ihärdig och målmedveten får plötsligt en väldig tur. Man lär sig att i förväg räkna ut var bilden finns.

Vad är det som gör en duktig fotograf enligt dig?

– Någon som är mer intresserad av att göra bra ifrån sig på bilden än att göra reklam för sig själv. Det har blivit väldigt mycket fokus på person och den allmänna förvirringen är att man tar efter den som för tillfället är populär. Det bromsar den egna utvecklingen. Det är viktigare att tävla mot sig själv, jämföra och fråga andra. Kan man få någon annan att känna samma sak är det en bra bild. En bild ska kunna stå för sig själv utan att man vet namnet på fotografen.

Vilken är din bästa bild?

– Det beror på hur man ställer frågan. En bild som betytt väldigt mycket för mig är när jag fotograferade min morfar. Ett nära porträtt, där man ser hans arbetarhänder. Det var aldrig någon som tagit sådana bilder på honom. Den naturbilden jag är mest nöjd med varierar. Just nu är det den på örnarna. Det är enormt många slumpmässiga faktorer som ska stämma.

Alla har numera en kamera i mobilen. Vad har du för tankar om det?

– Foto är verkligen en bransch i förändring. Det är så många som kallar sig fotografer. Det har gått lite inflation i ordet, på gott och ont. Behovet av bilder har också ökat och bilden har en väldigt central roll.

Har det blivit svårare att försörja sig som fotograf?

– Så som jag jobbar är det ingenting som ger stora pengar, men man blir rik på upplevelser. Det har blivit tuffare att leva på men för min och Evas del har det gått bra. Hon filmar, assisterar, skriver, sköter bildarkiv, pappersarbete och kommer med idéer. Det är viktigt med ett stort bildarkiv med kvalitet på bilderna. Vi har fokuserat på vilda djur som är svåra att hitta. Det tar många år innan man får de bilderna man är nöjd med.

Vad hade du gjort om du inte hade varit fotograf?

– Jag är ingen karriärmänniska och ingen tävlingsmänniska. Jag hade nog även då bott enkelt och levt enkelt. Jag har aldrig varit fixerad vid att ha foto som arbete, det har kommit av sig själv. I många år jobbade jag inom sjukvården, men bara på helgerna och var ledig och fotograferade hela veckorna. Jag tjänade ingenting, men jag var rikast i hela landet.