Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Musik från tre världsdelar

Annons

På lördagskvällen sammanstrålar musiker från tre världsdelar på Gamla Teatern i Östersund.

Amerikanen Mark Olson inleder tillsammans med norska (17 maj!) sångerskan och multiinstrumentalisten Ingunn Ringvold. Hans musik är underbart befriad från cynismer, den är varm och öppen. Och fri, särskilt då han och Ringvold låter sig inspireras av mer än amerikansk folkmusik. Jayhawks-puritanerna kanske misstycker, själv applåderar jag att Olson fortsätter vara nyfiken och utforska andra världar. ”I saw the window to your soul, what does it show?”, sjunger han i konsertens finaste stund. Så ömt och försiktigt. Kanske hade paret kunnat släppa in publiken mer, närvaron känns ibland intern och stressad. Men de får mycket kärlek ändå, och flera ger stående ovationer.

Jämtländska Cujo is a cat består av äkta paret Alexandra och Robin Lindqvist. För kvällen har de med sig fyra extra musiker, bland annat Ellen Sundberg på gitarr. De kallar sig ”tolkningsband” och ber flera gånger om ursäkt ifall någon misstycker om tolkningarna. Det behövs inte. Att de gör låtarna till sina är givetvis positivt. De har sitt eget uttryck, en mörk och sorgsen ton. Dolly Partons ”Jolene” blir hård och hotfull, och de gör skoningslös krautrock av Bob Dylans ”Girl from the north country”. Enda egenskrivna numret har en text från Pussy Riot och är en kraftfull protest mot Putins antigay-lagar. Alexandra Lindqvists röst hade kunnat höjas i mixen, då den ibland drunknar i ljudbilden. Och mer dynamik hade höjt intrycket. Slutet är stökigt och bra, när de gör sin Eddie Meduza-rockiga (en komplimang!) version av Kapes ”Fack jo”.

Mest extrovert och spelglatt är den fina livemaskinen, brittisk-australiensiska Danny and the champions of the world. I musiken finns en hel massa, som gammal soul, 1950-tals-pop och Van Morrison. Danny verkar vara en ytterst trevlig prick och sjunger med souligt småhes röst. Starka stunder är den nedtonade balladen om den gamla turnébilen Henry (allsång!) och energiska, Springsteen-poppiga ”Every beat of my heart” med catchy gitarrslinga. Flera nummer går dock i mellantempo och flyter samman. Besökarna tar Danny och hans världsmästare till sina hjärtan, och även de får stående ovationer från flera i publiken.