Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När blir tankar på maten en sjukdom?

"Gå ner 1 kilo i veckan", "Minska 5 cm runt midjan", "Ät dig smal" och "I bikiniform på 8 veckor".

Det är bara några exempel på budskap som vi matas med dagligen i kombination med olika dieter för att nå viktminskning, bli smalare och få ett lyckligare liv. Påverkas vi av alla dessa budskap och blir vi verkligen lyckligare?

Annons

De studier som finns om ätstörningar visar ofta på att ungefär 1 procent av flickor och kvinnor 13–30 år har anorexia nervosa. Siffrorna för bulimia nervosa är något högre och den vanligaste är ätstörningsdiagnosen UNS - utan närmare specifikation. Den som får den diagnosen uppfyller vissa, men inte alla kriterier för anorexi eller bulimia.

– Om man tänker sig i Jämtland så skulle det innebära att totalt minst 1 110 personer har aktuella ätstörningssymptom. Och om man skulle lägga till yngre, äldre samt män så blir det ju väldigt många fler, säger Elisabeth Bergqvist, behandlare/socionom på ätstörningsenheten på Östersunds sjukhus.

Statistik bygger dock ofta på de som redan sökt hjälp.

– Den klassiska bilden när man säger ätstörning är en väldigt avmagrad flicka i 16–17 års åldern. Men de är inte så många. Den stora gruppen är de som inte syns och de är ofta ganska normalviktiga, men lever med ständiga tankar på mat och vikt. Säg att det i Jämtland är 1 000 personer med ätstörningssymptom, då är det bara ungefär 100 som söker hjälp.

Här i Jämtland finns en specialistenhet som jobbar med ätstörningar. De har ungefär 120 pågående behandlingar per år. För att få hjälp krävs ingen remiss från läkare utan via landstingets hemsida fyller du själv i en vårdbegäran. Alla blir sedan kallade på en bedömning och därefter erbjuds behandling om det behövs. Här i Östersund finns bland annat hjälp att få genom enskilt samtalsstöd i öppen vård, matstöd, dagvård och gruppverksamhet samt sluten vård.

När ska man söka hjälp?

– Känner man att man har problem med maten och man funderar på om man har en ätstörning eller inte så tycker jag att man ska söka. Ju tidigare insatser ju snabbare blir man frisk. Är man förälder och börjar oro sig så tycker jag att man ska ta kontakt med BUP (Barn- och ungdomspsykiatri) på en gång.

Var går gränsen, när är det sunt och normalt att tänka på vad du äter och när går det över till att bli en sjukdom?

– Om man märker att man tappat kontrollen. Att man faktiskt vill gå på sin kompis fest, men man funderar om man ska stanna hemma för att det kommer serveras mat som man inte vet om man vill äta. Eller när man känner att man inte orkar träna för jag är för trött, men ändå tvingar sig till att träna. När man har en ätstörning då finns inte de här valen.

– Det är också lätt att tänka att det är i tonåren man drabbas, men det är väldigt många i 25–40-års åldern som har en pågående ätstörning.

Kan man bli helt frisk och fri sin ätstörning?

– Ja man kan bli botad. Det man kan se när man blivit botad eller helt frisk är att man har en känslighet för till exempel bantning. Om man börjar banta är det väldigt lätt att väcka ätstörningstankarna igen. Man får vara väldigt försiktig med hur man lever och kanske vara väldigt medveten om att jag behöver äta regelbundet för att må bra.

Vad som ligger bakom en ätstörning går inte att svara på rakt av. Det varierar från person till person. Dock finns det faktorer som skapar en slags grogrund för ätstörningar.

– Det man ser är ju att ätstörningar väldigt ofta triggas utav bantning. Det är en av de allra viktigaste utlösande faktorerna. Sedan har vi samhällets skönhetsideal. Vi har ett samhälle där man premierar slankhet och att gå ner i vikt blir ett sätt att lyckas. Att vara smal blir likamed att då har man bra karaktär och då är man duktig.

Blir man lyckligare om man är smal?

– Nej nej. Här ser vi det tvärtom. När man blir avmagrad och svälter sig blir man isolerad och olycklig och känner sig för det första väldigt ensam. Vi ser absolut inte den lyckan.

Vad säger du om alla dieter vi matas med varje dag?

– När man tittar på forskning kring de flesta dieterna så är de upplagda för extremt överviktiga, men det översätts som om det är för vem som helst. Och det är väl det som jag tycker är galet, att man tar till sig det och det hängs ut på löpsedlar som att det vore något bra för alla människor.

– Dieter, man får göra som man vill om man är vuxen och mår bra, men jag tänker på signalerna. Det vi matas med är att normalviktiga ska gå ner i vikt. Det slår fel. Och om man då har barn, tonårstjejer där vi vet att ätstörningar oftast börjar, och de får se att mamma och pappa får komplimanger för att de inte äter på en hel dag... ja då blir det väldigt märkliga signaler.

Artikeln kommer från 100 % Östersund.

Annons