Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När Coops återbäring tas bort försvinner illusionen om ägande

Om alla Coop-butiker haft det som Coop Extra i Storlien hade konsumentkooperationen vadat i pengar. När ÖP hälsade på för drygt ett år sen berättades om en omsättning runt 200 miljoner kronor och drygt 56 000 kunder om året.

Annons

Verkligheten för det KF-ägda Coop Sverige AB är dock radikalt annorlunda.

I förra veckan meddelade Coop att man slopar det system för medlemsåterbäring som gett riktigt köptrogna medlemmar upp till fem procent av inköpssumman tillbaka. Den generösa återbäringen hade knappt fyra år på nacken och var ett stort prestigeprojekt. "Jag är ägare" stod det på papperskassarna från många Coop-butiker. Poängen var rimligen att försöka jämställa återbäringen med aktieutdelning.

Inget kan i så fall vara felaktigare. Coops olycksöde är och förblir den obefintliga ägarstyrningen.

För snart ett år sedan fick Coops vd Frank Fiskers sparken. Kort efteråt berättade han i en tidningsintervju om sina stökiga två år som kapten på en skuta utan roder:

"Inom KF finns 39 olika föreningar, de var tvungna att lämna auktoritet till huvudkontoret och det är en svår process. Nu har det slutits ett avtal med föreningarna där de förbinder sig att verka på ett visst sätt. Det är första gången på 100 år som det gjorts och nu är KF på rätt väg."

Fiskers beklagade också att han inte fick skörda frukterna av sitt slit. Intervjuaren var finkänslig nog att inte påminna honom om den fallskärm på elva miljoner kronor som utlöstes vid avskedet. Helt enligt regelboken - Coops vd:ar har ofta försvunnit via katapult, men de har fallit på mjuka sedelbuntar.

Det finns slående likheter mellan den "gröna" och den "röda" kooperationens oförmåga att klara omställningen till en allt hårdare marknad.

2005 fusionerade Konsum Jämtland med Konsum Nord. Jämtbasen Stefan Fax var brutalt uppriktig om orsakerna: "Dålig ekonomi och brist på kompetens gör att jag ser sammanslagningen som det bästa för Konsum Jämtland."

Det klarspråket hördes sällan i lantbrukskooperationen, men mekanismerna var de samma. Det lokala motståndet mot förändringar gjorde ofta att de föreningar som behövde fusioneras var halvdöda - minst - när det blev dags.

Frågan om det finns någon framtid för Coop har varit på tapeten i årtionden. "Situationen är oerhört allvarlig. KF har under flera år sålt ut kyrksilvret. Förra året stängde man flera butiker, och man sålde den egna apoteksrörelsen." Så lät Ekonomiekots Ulrika Beck- Friis, en av få ekonomijournalister som begriper sig på kooperativt ägda företag, för snart ett år sedan.

Sedan dess har inte så mycket hänt; Coops utförslöpa fortsätter . Förra torsdagen beslutade Coop att lägga ned två butiker i Uppsala. "Icabutiken tvärs över gatan har gjort enorma framsteg. Allt handlar om att ha bra kunderbjudanden att matcha med och där har vi inte gjort vår hemläxa" kommenterade Coops regionchef.

Det är lätt dra slutsatsen att Coop är dödsdömt, en dinosaurie. Riktigt så enkelt är det inte. Den globala mejeriindustrin domineras fortfarande av kooperativt ägda jättar varav en, Arla Foods, har jämtländsk mjölk i ådrorna. Rimligen är det de företagen som KF-ordföranden Anders Sundström försöker tänka på när han ska till att somna.