Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När Magnus bygger lekmiljöer finns tid för eftertanke

Han är en doldis, men väldigt många har både upplevt och gillat resultatet av hans arbete med lekmiljöerna på Jamtli. Det senaste, och i hans ögon största och roligaste projektet, var temaparken "Fem myror är fler än fyra elefanter". Magnus Stafverfeldt är nu i full gång att producera utställningen "Utanför" som har premiär 15 december. Mellan 4 ögon berättar han hur han burit sig åt för att få en vanlig klättervägg att bli en väg till reflektion.

Annons

Vad är det ni vill lyfta fram i den här utställningen?

– Själva reflektionen kring vad det är som gör att man hamnar utanför i dag. Och vad som gjorde att man hamnade utanför i går. Förhoppningen är att det ska föda fler frågor. Hur förhåller jag mig som besökare? Eller, behöver det vara så här?

Men är inte alla utanför på ett eller annat sätt?

– Jo, men att vara utanför behöver inte automatiskt vara något dåligt. För att det ska finnas ett utanför måste det finnas ett innanför och då måste man fråga sig om man vill komma in där. Om jag inte vill in, då spelar det ingen roll. Låt de andra spela pingis eller vara med i en gymnasieförening, jag vill inte. Men om jag vill spela pingis och inte har råd att köpa ett pingisracket, eller om jag vill vara med i en gymnasieförening och inte är bland de utvalda då händer något annat. Meningen är att man ska kunna reflektera över hur ofta och i vilka situationer man är utanför.

Finns det något generellt som gör att många känner sig utanför i dag?

– Jag tror att det är högst individuellt, eftersom det bygger på vad man önskar. Om man läser rapporter visar de att något som gör att du hamnar utanför är utbildning. Om du inte tar dig igenom en utbildning och får formell kompetens för att ta dig vidare för att så småningom ta dig in på arbetsmarknaden, det gör att du hamnar utanför. För om du inte tar dig in där får du ingen bra ekonomi och det kan vara svårt med bostad, fritidsintressen och andra sociala sammanhang.

Men är inte pengar den största skiljelinjen i dag?

– Jo, det har betydelse, men som jag har förstått det så är utbildning den stora knäckfrågan. För utan utbildning har du liten chans att tjäna bra med pengar.

Klass som begrepp hittar jag inte. Är det inte vanligt att man känner sig utanför om man tillhör fel klass?

– Vi har valt bort just det och valt andra exempel i stället. Men när jag står där med en grupp besökare och tittar på de exempel som vi valt som gör att man kan hamna utanför, till exempel språk, kön eller ekonomi, så hoppas vi att de funderar kring vad det är som fattas. Vi kommer att ha en jättestor tavla där alla besökare får möjligheter att skriva vad de själva tycker borde har varit med.

Ni kallar utställningen "Utanför". Ordet utanförskap började användas av den borgerliga alliansen inför valet 2006. Är det inte risk att man uppfattar utställningen som ett alliansprojekt?

– Nej, det finns nog ingen risk. Som museum vill man inte hamna i ett sådant läge, vi har ju ett eget budskap. Alliansens begrepp handlar i första hand om att stå utanför arbetsmarknaden, i vårt begrepp ingår att man kan stå utanför på många fler sätt. Det kan handla om sociala sammanhang, till exempel bland kompisgäng i skolan.

Hur bär du dig åt för att göra ett abstrakt begrepp som utanför begripligt?

– Jag har ju en bakgrund som lärare och här på museet har jag jobbat med lek-anläggningarna. Jag tycker det är viktigt att man får pröva sig fram med kroppen och även med associationer. Vi har till exempel byggt en vanlig klättervägg, där tanken är att alla inte får använda samma grepp. Vi kan låtsas att du får använda de grå greppen och att det är vägen mot att få en bostad. Någon annan som söker samma bostad får ta de orangea greppen och så får ni klättra. Ni kommer att inse att den ena inte kommer fram. Greppen är för få eller sitter konstigt. Frågan är då om det kan vara så i verkligheten att några har fler grepp, eller möjligheter, än andra. Jag tror på det här sättet att koppla välkända aktiviteter med nya reflektioner.

Första delen handlar ju på ett väldigt påtagligt sätt att ta sig in. Men kan man inte känna sig utanför även om man kommit in?

– Jo, självklart. Jag valde själv att gå ur en gymnasieförening trots att jag blivit invald, eftersom det inte kändes bra för mig. I utställningen finns ett hjul, ungefär som ett chokladhjul, som man kan snurra på med olika alternativ på vad man kan vara beredd att ställa upp på för att få vara kvar innanför. Är du till exempel beredd att dricka en massa sprit, pröva knark, jobba för mycket? Det är också frågor som man kan reflektera över.

Sedan finns det också en historisk del i utställningen. Vad kan vi lära av historien?

– Det vete rackarn vad vi lär oss av historien, men vi kan ta hjälp av den för att dra paralleller. Man kan konstatera att det fanns fattiga människor förr i tiden och förfasa sig över det. Men hur ser fattigdomen ut i dag? Är det så att vissa av oss i dag lever väldigt nära ett förr i tiden.

Hur då menar du?

– Ett exempel är att kvinnor har ungefär 16 procent lägre lön i genomsnitt än män i EU. Det innebär att de får sämre pension och måste avstå en del jämfört med dem som har det bättre. Jämfört med förr är det kanske rena lyxtillvaron, men det kan bli en aha-upplevelse att upptäcka att det finns människor som har det bättre och sämre både nu och förr, även om det inte ser exakt lika ut.

Vad hoppas du att man ska ta med sig när man gått igenom utställningen?

– Att känna att det inte är kört, att det inte handlar om någon oföränderlig naturlag att vissa ska vara utanför och andra inte. Det är konstruktioner och det finns många vägar till ett innanför. Det finns också dörrar som leder till ett sammanhang där du känner dig bekväm och välkommen. Så känslan vi vill förmedla efter utställningen är att det finns hopp.

Man behöver inte känna sig utanför för alltid?

– Nej. I själva verket så växlar vi mellan att vara innanför och utanför hela tiden. På väg till jobbet ser jag kanske en grupp som står och pratar och det berör mig inte särskilt att jag är utanför. Däremot om jag hör hur några arbetskompisar planerar att träffa varandra efter jobbet utan att bjuda mig så känns det ju inte så roligt. Så går jag hem till min familj och då är jag innanför och känner mig väl till mods. Den växlingen sker hela tiden – men jag är ju fortfarande samma person.

Magnus Stafverfeldt är lärare i grunden och har jobbat med lekmiljöer på Jamtli i tolv år. Nu när han bygger en utställning så gillar han att klura ut olika redskap för att göra begreppet utanför kännbart och begripligt för alla.

Artikeln kommer från 100 % Östersund.