Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

– När man skapar händer det något på ett djupgående plan

"Någon" tränade sitt seende. Hon som förr bara tittat ner på sina egna skor höjde blicken och började se hur saker och ting såg ut. Upptäckte att hon såg saker på ett annat sätt.

Annons

En annan "någon" var väldigt försiktig i sitt uttryck men började efterhand allt mer ta ut svängarna och ta för sig.

"Han och hon" rätar upp sitt kroppsspråk. Blir rak i ryggen. Får ett helt annat uttryck i ansiktet. Tar tillbaka lite självkänsla.

"Hon" som mådde halvskrutt till en början upptäckte att hon blivit tydligare för sig själv och andra. Hon fick bättre självkänsla och lättare att kommunicera.

"Någon" sa att när man kommer i ett flow uttrycker man vem man är inuti, man visar vem man är, inte bara sin utsida.

"Någon" gjorde någonting som han inte trodde han kunde. Ställde sig frågan: Finns det mer som jag kan fast jag inte vet om det? Han blev nyfiken på livet, klev ur sin bubbla och kollade på världen utanför.

För drygt ett år sedan startade Ann-Catrin Burström upp sin Levande Verkstad igen. Här finns det fullt med penslar, lera, drejskiva, papper, pärlor, typ, gips, tråd, silkespapper att riva, färdiga alster och bilder som kommit halvvägs. Här finns det plats för alla som vill prova på och stolar för dem som ramlat mellan dem uti i samhället.

– Det går inte att sätta siffror eller mäta med statistik på vad skapande gör med människor. Men det händer något på ett djupgående plan, det är jag helt övertygad om, säger Ann-Catrin.

Hennes egen historia ser i korta drag ut så här. Ann-Catrin kommer från Stockholm, utbildade sig till och jobbade som socionom i Östersund. När hennes barn blev stora funderade hon på vad hon helst skulle vilja göra. Det blev först Östersunds konstskola två år, sen ytterligare två år på Levande Verkstadsutbildning i Stockholm. När hon kom tillbaka hade hon utbildningar för lärare och förskollärare. I slutet på 1990-talet var sjukskrivningstalen höga och hon började med sitt egna företag, Östersunds Levande Verkstad. Människor som blivit tilltufsade i arbetslivet kom via Arbetsförmedling och Försäkringskassa till Ann-Catrin och fick en nystart i livet.

– Jag jobbar inte med någon terapi här, vi ältar inte problem eller sjukdomar. Fastnar någon i en grå mittfåra försöker jag visa bredden i färgerna, från det ljusaste till det mörkaste och hela spektrumet däremellan, säger Ann-Catrin.

– Jag får signaler från socialtjänst och psykosociala enheter på hälsocentraler att det finns behov av en förrehabilitering innan man är klar att gå ut och arbetsträna på ett vanligt jobb. Jag vet att många har behovet av den här typen av verksamhet. Det finns människor som har hamnat mellan stolarna, mellan arbetsförmedling, försäkringskassa eller socialtjänst. Det är synd, för de har så mycket att ge. Det gäller bara att hitta vägar i samhället. Vi borde samarbeta lite bättre mellan samhällets olika funktioner

Just nu har Levande verkstad verksamhet måndag, onsdag och fredag på fasta tider. Det ger bra rutiner och struktur.

– På måndag morgon börjar vi arbetsveckan som alla andra, på fredagen är vi klara och säger trevlig helg, säger Ann-Catrin. Jag kan inte ta ut någon lön ännu utan försörjer mig på en annan halvtidstjänst, berättar Ann-Catrin. Jag funderar också på att starta vanliga cirklar på dagtid för alla som vill pröva på att skapa med lite olika material.

Hon ser möjligheterna med sin stora verkstad och hon vet behovet hos många människor. Det gäller bara att få till det.

– Min uppgift är få människor att hitta sin gnista. Vad sen den gnistan leder till är väldigt olika.