Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När orden mister betydelse

Annons

Det har uppstått ett nyspråk i landet som lägger sig som ett suddigt filter mellan text och tal och det som faktiskt är verkligheten. Ta till exempel allt snack om hur kommuner, stat och landsting måste spara pengar hela tiden – men är det verkligen det de gör? Sparar?

Jag är så gammalmodig att för mig betyder spara att man lägger undan, samlar ihop, sätter in pengar på ett annat konto med bra ränta (det går att få om man lovar att inte göra några uttag de närmaste 30 åren) för att få kapitalet att växa. Men det är ju inte det som händer i samhället i dag. När byskolor läggs ned och pensionärer tvingas ligga i blöjor flera dygn för att personalen inte hinner byta, då är det ju nedskärningar det handlar om. Det är inte att spara!

ett så uttjatat ord att man knappt vill ta det i sin mun längre, men det är ett så bra exempel på nyspråket att det är svårt att ta sig förbi det.

Bonus. Något mera. En extra belöning när det gått bra. Men vad betyder det i dag? Oförskämt höga extralöner som giriga roffare ser till att få med i sina anställningskontrakt. Pengapåsar som betalas ut även om botten fullständigt gått ur företaget. Gentjänster och förtjänster.

fått en skev klang, i alla fall när vi låter den fullständigt besinningslösa marknaden sätta villkoren. Ett företag som går med flera miljarder i vinst, får ändå se sin aktie störtdyka på börsen – vinsten råkade nämligen bli några enstaka procentenheter lägre än vad företagsledningen trodde när man la budgeten. Sådant måste genast straffas.

Däremot kan företag som lägger fram usla kvartalsrapporter belönas med stigande aktiekurs om man berättar att man tänker göra sig av med nästan all personal i Sverige och i stället utnyttja billig arbetskraft i Pakistan. Applåder!

möjligt för det moderna etablissemanget att medge att man missat att ta reda på något viktigt, att man tyvärr klantat till det. Nej, nej, nej. Så här ska man säga när man ställs till svars för varför en vd får mer i pension än lön: ”Det där är inte min minnesbild av hur vi beslutade”. Strunta i att allt finns på papper utan gå på i ullstrumporna: ”Det där är information som jag känner att jag inte har fått tillgång till. Det är mig fullständigt främmande att jag skulle ha gått med på de där orimliga villkoren, det är jag helt säker på. Och jag är olycklig och arg och ledsen över att alla är så ledsna och arga och olyckliga på mig nu, när jag faktiskt inte har gjort något fel.”

I stället för att ärligt erkänna: ”Min minnesbild är att jag inte fattade ett skit av diagrammen som Åke knäppte fram i powerpointen. Så jag röstade ja eftersom alla andra gjorde det.”

l l l

min sista krönika på sidan 6. Jag flyttar nu till sista sidan i vår bilaga Lördag – vi ses där om några veckor!


Mer läsning

Annons