Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När stormen drar in över skogen

Stormen Ivar natten mot Luciadagen 2013 fällde närmare åtta miljoner skogskubikmeter virke, varav en stor del här i länet. Men stormfälld skog är inget nytt under solen.

I romanen "Guld och mjöl" berättar Gustav Hedenvind Eriksson om en natt där uppskattningsvis en miljon träd blåste ned i ett område i norra Jämtland och Ångermanland.

Annons

Boken ingår i den serie av fyra böcker som skildrar den dramatiska övergången från gråtid till stortid i mitten av 1800-talet och framåt, en tid som förändrade skogens värde, ägostruktur, brukningssätt och inte minst – människornas värderingar och sätt att tänka. Förändringar som kastar skuggor ända in i vår tid.

Gustav Hedenvind Erikssons romansvit om övergången från gråtiden till den nya trävaruepoken, stortiden, under några decennier från början av 1850-talet och framåt består av fyra böcker, "Silverskogen sydväst om månen", "Gästabudet", "Guld och mjöl" samt "Snöskottning i paradiset".

Här skildras den dramatiska period när efterfrågan på trävaror från Storbritannien, och den därpå följande expansionen för sågverksindustrin längs norrlandskusten, för första gången gav skogarna i Norrlands inland ett värde som kunde uttryckas i pengar.

De skogsägande bönderna, ovana att vara stadda vid kassa, kände sig förstås som miljonärer när de erbjöds astronomiska 800 kronor för att sälja avverkningsrätten på 50 år till trävarubolaget.

Handlingen i böckerna tilldrar sig i Hedenvinds uppväxttrakter, i byarna kring Flåsjön och Tåsjön i nuvarande Strömsunds kommun.

Centralpersonen är bonden, gästgivaren, hästhandlaren och så småningom trävarubolagets förman Joel Hansa på Näset. In i hans kraftfält dras som flugor till en sockerbit allehanda typer av människor.

Här finns förutom de skrupelfria representanterna för trävarubolaget även seriösa entreprenörer samt givetvis de hårdslitande timmerkörarna och huggarna.

De sistnämnda fällde fortfarande träden med yxor, eftersom timmersvansen, sandvikssågen, ännu inte hade gjort sitt intåg. Men hit, till jakten på Norrlands gröna guld, lockades även de utpräglade äventyrarna liksom de renodlade skojarna. Och givetvis även kvinnorna.

Här öppnades plötsligt en liten arbetsmarknad även för de senare i form av bland annat kaféverksamhet och annan kringservice. Men Hedenvind skildrar även hur en ung kvinna blir en mycket skicklig timmerkörare med sin häst.

Alla dessa olika karaktärer formas av författaren med en gnistrande poetisk prosa, skriven med lätt penna och en aldrig sinande varm humor.

Men här, liksom i flera andra av Hedenvinds böcker, finns även det globala perspektivet. Här förs diskussioner huggarna emellan om hur det fransk-tyska kriget (1870 – 1871) är rena gödningen för den internationella trävarukonjunkturen, och man hoppas att detta krig aldrig måtte ta slut.

En revisor med uppdraget att granska Joel Hansas högst tvivelaktiga räkenskaper visar sig ha erfarenheter från amerikanska inbördeskriget och vara en stark anhängare av slaveriets avskaffande. Här får denne revisor uppleva hur samma globala industriella utveckling som, ungefär samtidigt, gjorde slaveriet olönsamt i Förenta Staterna, nu gjorde skogen lönsam i Norrlands inland.

I båda fallen var det också gamla, traditionella agrara samhällsformer som – på gott och ont – fick ge vika för den nya tidens marknadskrafter och liberala politiska strömningar.

Men om trävarutidens förändringar var stora på det materiella och ekonomiska området, så var detta ändå ingenting jämfört med de omvälvningar som skedde med människornas inre, deras tänkesätt, traditioner, tro, drömmar och relationer sinsemellan.

Det är också på detta plan som den stora styrkan i Hedenvinds böcker ligger. Han lyckas verkligen gestalta denna insides förändring i sina romankaraktärer – och de konsekvenser som detta fick i det dagliga livet.

Ett exempel på det senare är när Joel Hansa av sin dotter får veta att hon är gravid och att hans sekreterare/bokhållare är far till det blivande barnet. Joel Hansas kommentar till detta är att det är bra, eftersom Kramfors-bolaget behöver folk.

Ytterligare ett tecken på penningens växande makt över folks sinnen är att allt fler timmerkörare och trävaruhuggare slutar upp med att helga vilodagen. Söndagsvilan började helt enkelt att betraktas som en ekonomisk förlust.

Dessutom förlängs arbetsdagarna ända in på kvällarna. Följden blir att den ena hästen efter den andra stupar och det blir en vanlig syn med hästkadaver längs körvägarna. Även folket far givetvis illa och slits ut i förtid.

Hedenvind sammanfattar utvecklingen med ett av sina otaliga, ålderdomliga visdomsord: "Mycket vill ha mer, fan vill ha fler, och helvetet blir aldrig fullt".

Det känns inte alltför långsökt att jämföra med vår egen tid, när söndagsstängt har blivit någonting nästan onormalt och när allt fler människor går in i väggen.

Påfallande ofta i Hedenvinds böcker utgörs ramen kring berättelserna av kyrkliga högtider som jul, påsk och pingst, och han avslöjar sin gedigna bibliska beläsenhet.

Berättelserna är pepprade med bibliska hänsyftningar, ofta i kombination med den frodiga humor som är så genomgående i Hedenvinds författarskap.

Känslan man får när man läser Gustav Hedenvind Eriksson är att han måste ha dammsugit skogskojorna på allt vad som fanns att uppbringa av dramatiska berättelser, skrönor och sagor.

Hans böcker andas magisk realism långt innan den etiketten började klistras på främst latinamerikanska författare.

Och även utöver den inledningsvis nämnda stormfällda skogen så upptäcker jag som läsare hur tidlösa och allmängiltiga de problem är som Hedenvind behandlar. Den känslan bekräftar hur aktuell och läsvärd han är.

Björn Lundbeck