Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När tacksamheten fuckar ur

Annons

Hur tacksam är du egentligen över att du föddes här i Sverige? Ber du och känner dig välsignad? Tackar för svensk sjukvård och bugar ödmjukt mot den övre makt som placerade dig i Jämtland, Sverige, Västvärlden? Vi använder ordet så självklart, men vet vi ens vad det innebär?

De protesterande flyktingarna i Grytan har rört upp många känslor. Politiskt ointresserade skriker nu ut sin frustration. Annars så accepterande människor gormar att "packet","ohyran" minsann kan fara och flyga. Och vad allt i slutändan handlar om i dagarna - det är tacksamhet.

För att citera i det digra utbudet av ilska och frustration som sammanfattar hela applikationen Facebook just nu:

"Då kan dom ju ta hit dom fattigaste å dom som har svårast istället! Dom skulle nog bli tacksam för lite å inget..."

Ett praktexempel på att en människa ständigt ska värderas: det finns nog minsann en fattigare och mer utsatt människa som skulle vara mer tacksam än de människor som landat i Brunflos utkanter. Hör ni själva hur sjukt det låter? Det tycks råda helt andra spelregler för en människa som kommit till Sverige som flykting än om du är bördig från Sveg.

När slutade egentligen flyktingarna i Grytan att vara människor? Var det på båten över Medelhavet? Var det under promenaden genom ett brinnande krig? Var det när en hotades till livet för sina åsikter? Var det vid födseln i ett land som inte ligger i Norden? Nu har jag ägnat ord åt att spekulera. Precis som det görs i Facebooktrådarna. Det är sannerligen inte en härlig känsla att sitta och spekulera i en annan människas liv.

Det är klart som Storsjöns vatten att integrationspolitiken ska förbättras. Men än klarare är det att det som cirkulerar på Facebook inte är god människosyn. Flyktingarna accepterade förhållandena i Grytan efter möte med Migrationsverket. Men kommentarerna står kvar i era trådar.

Annons