Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När uppgiften blir övermäktig

En 14:e plats 4.14 minuter efter vinnande Ryssland i Ruhpoldings damstafett duger inte. Därför är det med sorg de här raderna skrivs: De svenska skidskyttedamerna i nuvarande form har inget i Sotji att göra.

Annons

 Deras kapacitet i en eventuell OS-stafett är otillräcklig. Sista halmstrået finns visserligen kvar. Ännu en stafett avgörs i Anterselva i nästa vecka. Men då krävs en sjätteplats för svenskkvartetten för att få SOK:s nådiga nick. Efter onsdagsinsatsen i Ruhpolding känns den uppgiften övermäktig. Här saknas både skidfart och skjutkvalité.

Tråkigt nog, för visst har vi hoppats att damerna till sist skulle vaska fram någon sorts OS-form. Nu höll det ihop hyfsat i en och en halv sträcka. Men när Anna-Karin Strömstedt började darra på manschetten i sin stående skjutning och fick dubbla straffrundor, var det godnatt.

Elisabeth Högberg, Elin Mattsson och Åsa Lif gjorde godkänt ifrån sig, men inte mer. Då blir heller inte placeringen bättre än fjorton. Lyftet kom inte. Farten uppför backarna saknades och sekund efter sekund las fram till en tät som efter fyra sträckor var drygt fyra minuter snabbare än Sverige.

Det är synd om tjejerna som gör sitt yttersta. Naturligtvis kämpar de med näbbar och klor för en OS-biljett. Efter glansåren med Magdalena Forsberg, Anna-Carin Zidek och Helena Ekholm finns dock anledning konstatera att återväxten saknas.

Nu finns varken stjärnan eller den bredd som kunde skönjas under Wolfgang Pichler som slavdrivare. Där Anna-Maria Nilsson var ett utmärkt komplement till duon Zidek och Ekholm och där en lovande Elisabeth Högberg utgjorde fjärdelänk i Sveriges vinnande, (!) lag i Ruhpoldings damstafett 2010.

Sverige vann alltså motsvarande tävling i tysklandsmetropolen för fyra år sedan. Det var en skräll och många spådde att Sverige då skulle fortsätta som stormakt inom damskidskyttet. Men när stjärnorna försvann i princip samtidigt, fanns inte nog skickliga ersättare.

Parallellt verkar de i dag aktiva inte heller gå framåt. När Tyskland och Norge klarat sin generationsväxling galant, står Sverige och stampar. Här måste vårt nationella skidskytteförbund rannsaka sig själva och nogsamt analysera varför en möjlig rekryteringsboom efter våra damstjärnors framgångar aldrig gav sporten en nödvändig hävstångseffekt.

Nu är det kanske orättvist göra jämförelser med Tyskland som har 80 miljoner invånare, eller Norge, där i princip varje gutt och jente föds med skidor på. Fast nog blir vi avundsjuka när vi ser de unga tyskor som på onsdagen gav Ryssland en match in på mållinjen. För den delen även norskorna, som reparerade storfint till tredjeplatsen efter första sträckans genomklappning.

Ingen vore gladare än jag om Elisabeth Högberg o Co kan ladda om och verkligen förmår greppa sista halmstrået om en vecka och kvalar in. Fast då krävs nog ett mirakel.