Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nära full pott för Alice Boman

Klaviaturljuden fyller varenda vrå och sedan brer Alice ut en slöja av sång över.

Annons

Vid en första åsyn blir jag besviken. På scenen är det riggat med elektriska ting. Och om man lärt känna Alice Boman så känns hon allt annat än digital. Bilden av Alice och ett knarrigt gammalt skavt piano klingar bättre än ett elklaviatur och en svart avskalad Intiman på Storsjöteatern.

Hon kliver upp obemärkt på scenen. På heltäckningsmattan sitter klickar av människoöar och bildar en krans framför scenens röda ljus. Alice inleder med "Be mine" och fyller rummets alla vrår. Hon följer upp med "Waiting", en av de starkare Boman-spåren. Bakom oss hörs vissel från grannscenen, men här ekar det av värme. Här behövs inget kallt vissel.

Alice har nämnt att hon gillar när musiken är "icke-perfekt", men när hon själv spelar är det nära på en glasklar stund.

Efter "Lead me" följer "en ny låt som inte har något namn ännu". Det är mänskligt inne på Intiman. Det är inga arbetsmaskiner med tusen bollar i luften som sitter på heltäckningsmattan här. Vi är det avskalade. Vi tillåts vara felande. Vi blundar och känner på Alice Bomans utsökta röst.

"Please don't hide from me" sjunger Alice i nya låten utan namn. Alice Boman behöver inte oroa sig. Vi gömmer oss inte, vi vill inte det. Vi vill se allt. Vi vill nås av allt.

Sist ut är "What" och de inledande pianotonerna är magnifika och det blir så där skört och nervigt som jag från början önskade, trots det avskalade och bristen på knarrigt piano.

• Intiman

• 21.00

Betyg: 4/5

Här hittar du alla recensioner från Storsjöyran 2014