Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Närdemokratin är hotad

Annons

debatt Begreppet förtroendevald hade täckning fram till 1970-talet, då de som tilldelades uppdrag hade kvalificerat sig genom olika samhällsinsatser. De var väl förankrade i samhället och hade goda kunskaper om medborgarnas problem och synsätt på olika samhällsfrågor.

Antalet partimedlemmar har därefter dramatiskt minskat. Av de röstberättigade är endast cirka 3 procent anslutna till ett parti. Ett skäl är att partierna började inrätta politiska tjänster inom kommuner och landsting och därmed bildades en elit, som gavs möjlighet att försörja sig på politiskt arbete.

Den låga anslutningen till partierna innebär att urvalet till olika uppdrag är ytterst begränsat och detta påverkar givetvis kompetensen. Allt detta har medfört att vi ser ett ökande främlingskap mellan medborgarna och ledamöter i olika politiska organ.

Upprättande av valsedlar och nominering till uppdrag genomförs i mindre grupperingar och etiketten förtroendevald är inte längre lika tillämpbar.

Med viss välvilja kan hävdas att där det i början av en karriär finns ett inslag av förtroendevald, så ändras politikerns beteende ganska snabbt, sedan vederbörande inordnats i den interna kulturen och hierarkin.

I kommuner och landsting skapas en hel del onödigt ”politiskt arbete”, som inte bidrar till ökad nytta för medborgarna och definitivt hämmar effektiviteten. Om man renodlar politiker- och tjänstemannarollen blir de partipolitiska uppgifterna inte så omfattande att man kan försvara heltidsengagemang.

Nuvarande system för politiskt urval leder till fortsatt kvalitetsförsämring av olika politiska församlingar. Därför krävs att mönstret bryts.

Alternativet är förskräckande. En passiv befolkning som tiger still. Medborgare som har gett upp och inte längre bryr sig om samhällsfrågorna.

Jag är övertygad om att en helt dominerande majoritet av medborgarna vill ha kommunledningar som verkar för brett samförstånd.

Jag föreslår:

1. Inom kommun och landsting/region ska ingen politiker ha så omfattande engagemang att man blir beroende av politiken för sin framtida försörjning.

2. Begränsa presidieuppdrag till två perioder.

3. Skapa arbetsformer där man kan engagera personer som inte är partianslutna men som har ett starkt intresse för samhällsutveckling. Det skulle tillföra kompetens och höja status.

I Dagens Nyheter 28 mars framför författaren Gun-Britt Sundström en intressant tanke, att vi borde införa en civil värnplikt så att varje svensk fick se politiskt arbete inifrån, inte med obligatoriskt partimedlemskap men som deltagande i själva samhällsarbetet.

”Det är det enda som skulle kunna hejda politikerföraktet och den sjukt alienerade uppfattningen av allmänna val som underhållning och tävling” anser hon, och jag instämmer.

Nils Eriksson

Östersund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel