Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nej, alla behövs inte

Politik är att vilja, sa Olof Palme. Politik är också att vela och att välja, men hur?

Annons

De nya Moderaterna har blivit de gamla Socialdemokraterna och det som borde vara svensk politiks största kontraster har nu manövrerat sig tätt intill varandra. Socialdemokraternas senaste kampanj heter Alla behövs. Moderaternas senaste kampanj heter Alla behövs. Jag skojar inte! Och det är hur som helst inte roligt.

Att det är så här känner politikerna till. De har högst medvetet triangulerat mittcirkeln tills den politiska geometrins enda lag handlar om att likt bostäder vara attraktiva genom att erbjuda ett centralt läge.

De viljor och de val som ska få väljarna att sluta vela, blir därför lätt märkliga. Barnens framtid är viktigare än skattesänkningar, säger Miljöpartiet i ytterligare en kampanj. Det är ett retoriskt knep i form av ett argumentationsfel som kallas för falsk dikotomi. Miljöpartiet låtsas som att det bara finns två alternativ och att dessa utesluter varandra, men som alla tänkande människor vet är det fullt möjligt att ha en något litet lägre skatt och en alldeles utmärkt skola. Eller skyhög skatt och ett skolväsende i fritt fall.

Jag ska erkänna att det ändå är en effektfull kampanj. Öga mot öga med ett allvarligt barn känns det som om jag måste ta blixtsnabb ställning och barnens framtid låter vettigt. Särskilt så länge barnet på bilden fortfarande tittar uppfordrande på mig. Andra partier bör därför ta efter detta ofog. För att vinna röster, för att visa på det absurda i sådan retorik och för att det skulle göra en potentiellt dödsmördartråkig valrörelse lite roligare.

Centerpartiet kan till exempel gå till val på att Gårdsförsäljning av alkohol är viktigare än att EU tillgodoser Rysslands militära intressen på Krimhalvön. Kristdemokraterna bör ta chansen att propagera för att Vårdnadsbidrag är viktigare än att avskaffa rätten till abort. Folkpartiet kan med fördel passa på att vara tydliga med att Tillgänglighet för funktionshindrade är viktigare än att lägga till (eller avskaffa) pappamånader.

Nykterister kan sedan med gott samvete rösta för att luckra upp Systembolagets försäljningsmonopol. Feminister finner förvånat att de tar ställning för att införa subventionerade hemmafruar. Och den som tidigare velade om delning av föräldraledighet kan plötsligt vilja välja Folkpartiet – för de handikappades skull.

Om antaganden om att vi alla vill stå i mitten och att ingen kan hålla två tankar i huvudet samtidigt stämmer, vill säga. Annars är det ironiskt nog risk för att de kampanjer vi nu tvingas stå ut med får helt andra resultat.

Alla behövs inte. I alla fall inte alla dessa partier och alla dessa politiker. Den enskilda människans rätt att själv formulera sina problem och lösningar är viktigare än den politiske retorikerns heltidslön.