Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Niclas Åkerström: Vilket ben ska ÖFK stå på efter det här?

Totalt överlägsna i den ena halvleken.

På vippen till katastrof i den andra.

Frågan om vart Azrafshans ÖFK är på väg fick inget rakt svar i svenska cupen.

För ungefär tio år sedan höll en förskräcklig katastrof på att hända i Nyköping.

På grund av snötyngden gav den gamla tennishallens tak vika mitt i natten. Inga människor fanns på plats, däremot 1 600 kaniner som väntade på att få göra upp i kanin-SM.

Efter ett ihärdigt räddningsarbete kunde man som tur var konstatera att många av de små krabaterna överlevt. Sedan dess sägs det att ”Nypan” är ett av de vildkaninstätaste områdena i Sverige.

Under en period i den andra halvleken mellan Nyköpings BIS och Östersunds FK var det lätt att tro att flera av dem var förklädda i vita t-shirts tillhörande ett allsvenskt lag.

ÖFK inledde annars cupmatchen mot det krisande division 1-gänget bra. ”Bissarna” ligger i dag sist i Sveriges tredje högsta serie och bara ett mirakel kommer att kunna rädda kvar laget som inför den här säsongen halverat sin spelarbudget.

Marco Weymans och Nebiyou Perry kombinerade sig fint på vänsterkanten, Nikolaos Dosis spelade vårdat på mitten och på högerkanten tog det lite tid, några grästuvor ställde ibland till det, men så småningom hittade även Jerell Sellars något sorts flyt.

Nyköping backade ner djupt och gav ÖFK möjligheten att mot ett högst mediokert motstånd försöka utveckla kombinationer, löpningar och passningsvägar som de inte tagit för vana att försöka sig på.

Det gav inledningsvis några halvfarliga lägen. Perry vek inåt och testade, Sellars drog iväg ett skott mot Nyköpingsån och Ahmed Awad fick ingen ordentlig träff när han rann igenom.

Allt pekade på ett ledningsmål för gästerna och till slut tryckte sig Perry före sin bevakning och kunde redan efter 20 minuter peta in ledningsmålet.

Precis så lång tid tog det för ÖFK att få hål på Stocksund i motsvarade match förra året. Den här gången såg de ut att kunna förvalta det på ett mycket bättre sätt.

Faktum är att försprånget hade kunnat vara betydligt större än den 2–0-ledning som Sellars tryckt in (efter snärtigt Weymans-inlägg) strax innan halvtidsvilan.

Om hemmalaget hade haft några som helst förhoppningar om att kunna ställa till med en superskräll inför den här lunchmatchen så kändes de mer eller mindre släckta då.

Alex Purver byttes in tillsammans med Francis Baptiste och fick göra några efterlängtade minuter. När Sam Mensiro sedan utökade till 3–0 i den 49 minuten var rullgardinen på väg hela vägen ner för Nyköping.

Ett job well done av ÖFK som nu bara hade att spela av återstoden av matchen och ta med sig så mycket positiv energi som möjligt till helgens match mot Sirius.

Trodde vi.

Men så fick hemmalaget en hörna, Andrew Mills lyckades missbedöma den totalt och så hade Emanuel Arvidson åtminstone sett till att ge Nyköping något positivt att ta ny sats ifrån.

Azrafshan svarade med att ta upp Frank Arhin från frysboxen och kastade in honom på mitten. Den oförlösta talangen fick också ett gyllene läge att ge sig själv ett förlösande mål och döda matchen. Men helt allena framför mål träffade hans volleyskott mitt på målvakten.

I stället blev det bara värre.

ÖFK agerade virrigt när de väl kom upp i planen, ungefär som kaninerna förmodligen gjorde den där natten, och när Bellman (igår ovan högerback) inte hann tillbaka i tid för att täcka upp kunde Emanuel Arvidson på ett mycket vackert sätt hoppa högre än Purver (i går ovan mittback) och nicka in ännu en reducering med drygt tio minuter kvar.

Katastrofen låg på lur.

Som tur var för ÖFK gjorde även Francis Baptiste det och innan det hunnit bli riktigt obehagligt smällde han resolut in 4–2.

Så vilket ben ska Amir Azrafshan stå på efter den här insatsen? Det från första halvleken där ÖFK åtminstone fick spelet att stämma någorlunda, eller det skakigare från den andra?

Han gör nog ändå bäst att stå på båda, inse att hans lag har väldigt mycket att jobba på vad gäller det uppställda anfallsspelet och se till att packa med sig vässade pennor till Uppsala på söndag.

Där kan han passa på att ta några anteckningar från ett lag som på kort tid gått från bottentippat till att utmana om Europaplatser.