Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nils-Åke Hallström: Man har förmodligen betalat 100 miljoner för mycket

Annons

Förra gången jag drabbades av skrivklåda var 2011 när Östersunds Arena byggdes av Peab utan någon som helst konkurrensutsättning med en i slutändan alltför hög prislapp.

Nu har Peab blivit less på Östersund och kreative Kindberg, kassan minskar och behöver fyllas på, man har mjölkat ut det som går men har också insett att marknaden för dyra lägenheter är något begränsad i Jämtland.

Att avveckla och komma ur avtal kostar pengar, personal ska sägas upp och så vidare. Efter mycket planerande är planen klar. Den räddande ängeln dyker upp som vd hos en tilltänkt köpare.

Att en ny vd, Daniel Kindberg efter bara dagar på sitt nya jobb får göra affärer med sin gamla arbetsgivare för 127 miljoner (med stämpelskatter och annat som är diffust kommer slutnotan förmodligen att hamna över 140 miljoner) är märkligt, näst intill osannolikt.

Läser man köpeavtalet mellan Peab och kommunens bolag Östersundshem uppstår direkt frågan: Vem arbetar karln åt? I ett privat bolag som förstår att lån är något man betalar tillbaka och där vd på ett lojalt och professionellt sätt alltid sätter bolagets intressen först, är affären obegriplig.

Avtalet med Peab är undertecknat 16 april av Daniel Kindberg. Under paragraf 4.3 står att läsa: "Kommunfullmäktige skall före tillträdsdagen godkänna förvärvet av aktierna."

Om sådant godkännande inte lämnas, ska då affären ändå genomföras?

Den 6 maj, alltså tre veckor efter att avtalet skrivits under, tar kommunstyrelsen beslut om köp. Under paragraf 3.1 i köpeavtalet står att läsa: ”Marknadsvärde 127 miljoner som fastställts gemensamt av parterna”.

Om inte marknaden bjuds in får man inte något marknadsvärde, så enkelt är det. Här har man köpt diverse fastigheter, någon specifikation på värdet för varje fastighet finns inte.

Det man kan utgå ifrån är att 42 hektar ”surhål” i norrläge med utsikt över E14 åt ett håll, och Värmeverket åt det andra, är värt på sin höjd 2–3 miljoner (skogen).

Skulle man bygga bostäder där tappar nog alla tron på Jämtlandsbilden där man framför sig ser attraktivt boende med utsikt över sjö och fjäll, gärna strandnära.

Sedan har vi slakteriområdet. Där finns ett marknadsvärde, det har köps och sålts i närtid för kanske 10–12 miljoner. Kvar blir Lugnet, Jägarvallen och Tallåsen – skulle dessa områden vara värda över 100 miljoner?

Under paragraf 9 står att läsa: ”Fastigheterna är utvecklingsfastigheter", och att köparen avser att sköta exploateringen.

Köparen avstår med bindande verkan från alla anspråk med rätt till skadestånd eller hävning mot säljaren på grund av fel eller brister.

Kostnaderna för att göra klar tomterna kommer alltså att belasta Östersundshem med åtskilliga miljoner samtidigt som Peab på ett elegant sätt kommer ur sina åtaganden.

I paragraf 14.2 står att åtagandet mot kommunen där Peab ska bygga en väg tas över av Östersundshem men att den ska byggas av säljaren (Peab) och faktureras Östersundshem för sisådär 6–8 miljoner.

Sammanfattningsvis kan sägas att detta måste vara en av de sämsta affärer som Östersunds kommun gjort.

Förmodligen är marknaden ointresserad av att köpa dessa fastigheter, vilket för en skicklig förhandlare innebär ”öppet mål”.

Man betalar på sin höjd ett kostpris.

Man sätter en prislapp på åtaganden mot kommunen som inte infriats.

Man sätter en prislapp på vad det kostar att ta över personal (som man lovat i köpeavtalet).

Man sätter ett pris på vad det kostar att iordningställa marken till byggbara tomter och så vidare.

Facit blir att man förmodligen har betalat närmare 100 miljoner kronor för mycket.

När skandalen briserar svär alla politiker sig fria – det är styrelsen för Östersundshem som bär ansvaret. Men så enkelt är det inte. Kommunstyrelsen bär huvudansvaret tillsammans med oppositionen.

Anlita jurister och sparka de som inte har gjort sitt jobb. Utför omgående "Uppdrag granskning" innan de bjuder in sig själva.

Det finns olika sätt att fastställa ett pris. Marknadspris (är det enda rätta), kostpris (kan användas om säljaren är seriös) och kompispris (som Kindberg använder när han säljer till sig själv).

Sedan har vi sist bondfångeripriset som används när köparna inte har en aning om vad man håller på med. Läsarna kan själva bedöma vad som gäller i denna affär.

Nils-Åke Hallström (47 år i byggbranschen)

Daniel Kindberg svarar Nils-Åke Hallström

Här hittar du alla artiklar i ÖP:s granskning.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel