Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nödrop från Bispgården: – Vad händer med oss om sjukhuset läggs ned?

Krisen inom landstinget i Västernorrland kan sluta med att Sollefteå sjukhus läggs ned.
Det beslutet skulle även slå hårt mot många människor i länet.
– Vem bryr sig egentligen om vad som händer med oss? frågar sig flera oroliga pensionärer i Bispgården.

Annons

Besparingarna inom landstinget har varit ett stort samtalsämne i Västernorrland under hela året. För Sollefteå sjukhus föreslås att kirurgi och ortopedi försvinner, samt att det inte ska vara någon sluten kvinnosjukvård, BB eller barn- och ungdomsvård.

Allting ställs på sin spets senare i höst då politikerna ska rösta om budgeten, och människor i Sollefteås upptagningsområde kämpar hårt för att få behålla sjukhuset. I lördags manifesterade exempelvis 14 000 människor i Kramfors mot nedläggningsplanerna.

Människor i Bispgården ryter nu också ifrån.

Frågan är bara om de hörs – och om någon lyssnar på dem?

– Varken någon från Västernorrland eller region Jämtland har frågat vad vi tycker, trots att det bor närmare 2 000 människor i Fors gamla kommun som kan beröras av nedläggningen, säger Karl-Erik Eklund.

Han och fyra andra medlemmar i PRO möter upp ÖP i Bispgården för att berätta om sin oro. Alla har de egna historier om hur de själva eller nära anhöriga har räddats av närheten till Sollefteå sjukhus.

– Min mans blodåder sprack, och om de inte hade svetsat ihop honom i Sollefteå så hade han nog dött. Till Östersund hade vi aldrig hunnit i tid, berättar Gunilla Eriksson.

Människorna i de östra länsdelarna tillhör på papperet Östersunds sjukhus, men vid akuta ärenden är det vanligare att de åker till Sollefteå sjukhus eftersom det är betydligt kortare. Från Bispgården blir det bara 5 mil i stället för 13 mil.

– Tiden är det viktiga. En hjärnblödning måste exempelvis behandlas inom fyra timmar, och då kan det vara kört om en ambulans måste åka från Östersund och tillbaka. Vi har även fyra industrier i Bispgården, där närheten till sjukhus kan vara avgörande om det inträffar en olycka, liksom för alla som ska föda barn, säger Karl-Erik Eklund.

Johnny Halvarsson tycker att gränserna mellan geografiska vårdområden måste suddas ut.

– Sjukvården borde vara till för alla, och så här stora frågor borde styras av staten och inte av kommuner och landsting. Jag kan inte förstå varför det ska vara gränsdragningar när det går ut över vanligt folk, säger han och suckar.

Om Sollefteå sjukhus lägger ned ser de bara ett alternativ för att de ska fortsätta att känna sig någorlunda trygga.

– Då måste närsjukvården förstärkas. Hälsocentralen i Hammarstrand måste öka resurserna, och det kanske måste öppna en läkarstation i Bispgården igen. Det är hur som helst på tiden att politikerna lyssnar på oss och sätter sig in verkligheten innan de tar beslut, dundrar Karl-Erik Eklund.