Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nolervik hälsar på hos länets sverigedemokrater

Det här är några tankar till dig som kan tänka dig att rösta på sverigedemokraterna i morgon.
Men först, låt oss besöka en källare på Tegelbruksvägen i Östersund några dagar före valet:

Annons

Peter Johansson är riksdagskandidat för sverigedemokraterna och han har haft en hektisk vecka med alla för beredelser. Alldeles nyligen har partisekreteraren Björn Söder varit i stan, och om några dagar ska en annan partiföreträdare, Kent Ekeroth, han med järnröret, komma till Östersund.

Peter Johansson och partikamraten Åke Durre dricker kaffe och äter mjukbrödstutar med messmör när jag och Susanne Kvarnlöf knackar på. Peter slänger fram tuben med messmör och en plastpåse med mjukbröd på bordet och säger:

– Ta för er!

Stämningen är på topp. Hösten har varit en enda stor framgång i opinionsmätningarna och SD har legat stabilt runt tio procent.

Nu säger Peter Johansson:

– Jag skulle bli besviken för allt under 15 procent.

Åke Durre syns nästan vara lite upprymd över att det kommit två journalister till lejonets kula. Vi är enligt Åke personer som inte vågar skriva eller visa sanningen.

– Men det är ju din sanning, Åke. Vi kanske inte kan göra den till allmängiltig, säger vi.

– Men det är ju sanningen, säger han bestämt.

Vi försöker skämta lite med honom för att lätta på trycket och han är med på noterna, men kommer tillbaka till vad dåliga och fega vi är. Men stämningen är ändå uppsluppen. Peter Johansson säger inte emot honom.

Så hamnar vi i en lite märklig intervjusituation. I flera av frågorna svarar Peter Johansson som vilken politiker som helst. Utan att veta skulle man kunna tro att han var socialdemokrat, kanske folkpartist, eller varför inte miljöpartist. Men inom ett område skär det sig rejält.

Det handlar om människosyn.

Följande utspelar sig:

Jag frågar Peter om hans syn på homosexuella, som han inte har något emot, och han svarar så här.

– Visst ser man på en del homopar att en är kille en är tjej va, en är mer feministisk än den andra killen om vi nu pratar killpar. De intar olika roller. En är mer feministisk.

Men vad är feministisk då?

– Ja, men lite, hur ska man säga …

Du kanske menar feminin?

– Nej, feministisk menar jag.

Är det samma sak det, feministisk och feminin?

– Nja, inte vet jag.

Ger du pengar till tiggare?

– Nej, jag ger en banan.

Men då ger du ju något?

– En banan ja, men inga pengar. För mig är ju det här ett organiserat tiggeri.

Peter berättar att han vill förbjuda tiggeri och att han ända sedan han var liten har sett zigenare (Peters uttryck) som tjuvaktiga.

Han säger:

– Nu kommer jag ihåg sedan jag var jätte, jätteliten, nu kommer du att komma med att jag inte tycker om zigenarna, att de inte heter så, nu kommer du att säga så, men det hette dom förr i tiden. När jag var liten, så du får gärna komma med det om du vill, men då kommer jag ihåg deras stora kjolar, och jag kommer ihåg Strömsund när de var in på Simonssons, då satt ägarn på Simonssons en människa på dom där direkt, så dom fick gå med dom, för under de där stora kjolarna gick det ett litet barn, och plockade på sig grejer och hängde grejer på den zigenska kvinna, det är fakta!

Hur kan du vara så säker på det?

– För det vet jag för där var polisen och tog dom nån gång, jag var väldigt väldigt liten och jag var nog bara en tio tolv år men det sitter som etsat här. Där är vi inne på psykiatri, det kan ju vara någonting där att jag har det där tankesättet i dag att jag är emot det här.

Att det har följt med dig?

– Ja, att det har följt med mig,

Men alltså då skulle de vara mer tjuvaktiga än andra?

– På den frågan om de skulle vara mer tjuvaktiga så måste jag svara ja.

Och varför skulle de vara det? Är det genetiskt?

– Det kan väl vara så också att lär man sig som barn att man ska stjäla, då blir det väl så, det blir legalt att stjäla.

Åke Durre och Peter Johansson brinner för frågor som satsningar på äldreomsorg och bättre pensioner, och jag kan känna att det finns ett ärligt uppsåt och en tro på att de med sverigedemokraterna som arena kan uppfylla sina politiska mål.

Men när jag hör deras syn på andra behövande, utsatta grupper, som flyktingar och tiggare, då blir allt kallt och dött. Som en disig och regnig novemberkväll.