Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nolervik: När Abba spelade på ett lastbilsflak i Svenstavik

1973, Svensta marknad drar tusentals besökare till festplatsen i slutet på juli.
Ett nytt svenskt band ska uppträda.
Björn & Benny, Agnetha & Frida kommer i en vit Mercedesbuss, bjuds på kaffe och smörgås, spelar 45 minuter på ett lastbilsflak och så åker de igen.
– De kostade 3 000 kronor totalt, och det var normaltaxa då, säger Ulf Horn, som var arrangör.

Annons

Ulf Horn håller till i sitt garage den här majdagen. Han smeker sin polare och bästis Saab V4:an över den glänsande framskärmen och säger att det var ett jäkla drag på artistlivet i Svenstavik förr.

– Ibland längtar jag tillbaka till den där tiden. Det hände så mycket och vi hade så mycket folk på våra arrangemang, säger Ulf.

Då hörs ett ljud.

Det är som att Saaben kurrar som en katt under Ulfs händer, och den njuter när vi pratar nostalgi.

Det var på 1970-talet, när Galhammarudden i Svenstavik var en av länets största festplatser. Ulf Horn var en av de starka krafterna i idrottsföreningen Bergs IK, som varje säsong drog stora artister till Svensta marknad i slutet på juli.

En sommar fick de tusentals besökarna uppleva något alldeles extra. Men frågan är om de tänkte så mycket på det då. Det här var ju innan Abba slog igenom.

– Kom ska jag visa dig något, säger Ulf och stänger dubbelporten till garaget, och så sneddar vi över gräsmattan upp till hans boningshus.

Väl där plockar han fram en låda med papper, foton och dansbandskort. Han bläddrar och plockar, och han berättar den fantastiska historien om när en av världens största popgrupper en dag kom till Galhammarudden och uppträdde på ett lastbilsflak.

Längst upp i högen ligger ett kontrakt. Ulf lägger fram det på bordet och säger:

– Jag och Björn Ulvaeus skrev under kontraktet. De kostade 2 790 kronor plus en musikförmedlingsavgift på 300 kronor. Totalt 3 000 för hela kalaset. Det var normaltaxa på den tiden och de tog lika mycket som de flesta andra.

Ulf Horn berättar hela bakgrunden. Om musiksättningsmötena i Sundsvall varje vår där arrangörer från hela Norrland samlades. 1973 i april dök artistnamnet Björn & Benny, Agnetha & Frida upp på mötet. Det var fyra hyfsat kända artister från olika grupper som hade gått samman och skulle nu ut på turné för att marknadsföra första skivsläppet.

Ulf berättar:

– Det var väl inget speciellt med dem då utan det var väl ungefär som Knytta spelmanslag för oss. Men det är klart att vi kände till dem var för sig, Benny hade ju spelat i Hep Stars, Björn i Hootenany singers och Agnetha hade haft en solokarriär. Frida visste vi inte så mycket om, men det kändes ändå som något nytt och fräscht.

Så Bergs IK slog till.

Och när dagen var inne dök bandet upp.

– Jag glömmer det aldrig. Det var i slutet på juli 1973 och de kom åkande i en Mercedesbuss och jag var med och hälsade dem välkommen. Vi bjöd dem på kaffe och smörgås innan spelningen och de åt och var så tacksamma för det.

Vad var det för scen på Galhammarudden på den tiden?

– Det var ingen scen då. Vi hade hört med en åkare på byn som åkte dit och ställde upp ett lastbilsflak. Där uppe stod Björn & Benny, Agnetha & Frida och spelade. Och det var inget speciellt med det, det funkade jättebra.

Troligen spelade de några av låtarna från skivan som hette "Ring, ring". Ulf kommer inte ihåg hela spellistan, men han minns speciellt att de spelade Ring, ring, som de hade tävlat med i melodifestivalen tidigare på våren det året.

Var det mycket folk på plats?

– Det var ungefär som det alltid brukade vara på Galhammarudden på den tiden. Det var mycket folk, och många var säkert lockade av den nya gruppen, men hade det varit året efter, 1974, efter Brighton och Waterloo, då jäklar hade det blivit drag, säger Ulf Horn.

Då hade bandet också bytt namn till ABBA.

Vad hände efter spelningen?

– Då satte de sig i bussen och jag minns att det blev en lång kö med människor som ville ha autografer. Agnetha satt i passagerarsätet och skrev genom ett öppet fönster. När det var klart åkte de i väg med sin Mercedesbuss. Vart de åkte då vet jag inte, men troligen på en ny spelning någonstans i Norrland.

Jag åker vidare. Tänker tillbaka till 1970-talet och minns alla festplatser och stora artister med svenska mått mätt som varit på minsta dansloge i det här länet. Men ABBA måste ändå ha varit något av det största, även om de då inte hade slagit igenom på allvar. Men desto roligare, tänker jag.

Efter vägen knackar jag på hos Gunnar Eriksson. Han bor i Hoverberg och var också med och arrangerade på den tiden.

Han berättar något som Ulf Horn inte berättade.

– Det var jag och Ulf som skötte bokningarna och annonseringen, och när vi var i Sundsvall så var det jag som absolut propsade på att vi skulle ha hit dom. "Nä, fan det här ska vi inte ha" sa Ulf. Men jag stod på mig och sa att de var de bästa artisterna det året.

Gunnar berättar också att det kunde vara upp till 12 000 besökare på Svensta marknad och de hade alltid med toppartister från Sverige.

Han går i väg och kommer tillbaka med något i handen som ser ut som en sedel.

Gunnar berättar:

– Jag hade varit i Spanien på semester veckan innan och råkade ha en pesetassedel i fickan. Det var det enda jag hade som de kunde skriva autograferna på, säger han och visar mig sedeln.

Jodå, även om sedeln är sliten och har visats upp hundratals gånger under åren, så kan man fortfarande skönja Björn Ulvaeus namnteckning, och möjligen är det Agnethas där också.

Gunnar skrattar.

– Kul som minne från en tid som vi väl aldrig mer får uppleva, säger han.

Annons