Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nörderiernas tid är här

Annons

Jag har sedan tidiga barnsben haft en tendens att hänge mig åt nörderiets excesser. Jag samlade på serier och skivor. Redan tidigt lades serietecknares namn och stil på minnet, Rockgruppernas medlemmar katalogiserades och albumens årtal noterades. Nyligen ägnade jag och en handfull halvt uppvuxna 70-talistmän en kväll åt att frossa i obskyra filmklipp som involverade gruppen Kiss. Självklart är den enande faktorn i detta en stor kärlek till ovan nämnda rockband. De flesta i nördgruppen samlar också i någon form på bandets aldrig sinande ström av skivor och andra produkter. Strävan av att försöka inneha en komplett samling av något är inte ovanlig. Inte sällan präglas detta av en total distanslös hängivenhet. Detta är roligt ända tills man ska flytta och kånkandet på hundratals kilo Fantomenårgångar och LP-skivor gjort sallad av samtligas längdryggar.

Men frågan är om inte nörderiet på senare tid firat triumfer av sällan skådat slag. Från att tidigare mest ha innefattat populära subkulturer som Star Wars- och medeltidsnördar har nu begreppet vidgats en del. Nu har vi i större utsträckning börjat omfamna det vardagsnära som förr inte betraktades som särskilt anmärkningsvärt och göra det till en konstart. Ta matlagning t.ex. Där har det exploderat. I var och varannan människa bor nu en liten matkonnässör med intentionen att varje lagad måltid ska passa bland guldstjärnekrogarna i Michelinguiden. Att bara vara okej duger inte. Det finns ett mikrobryggeri i varje kvarter och surdegarna står som spön i backen. Detsamma gäller den pågående motionstrenden. Det räcker inte med att motionera, nu ska vi ha en radda svenska klassiker bakom oss. Inga promenader runt grannskapet här inte. Målen är satta. Springa två varv runt jorden och betiga 14 toppar över 4 000 meter.

Även om de senare trenderna har positiva effekter så finns det naturligtvis frågetecken kring det nyttiga i att ägna sig åt introspektiv individualism. Tänk om Leonardo Da Vinci hade varit historienörd. Dags för anatomistudier, var är Leonardo? Leonardo har inte tid nu på ett tag, han har åkt till stenåldersveckan i Neapel för att leka med stenyxor och klä sig i grovt sydda hjortskinn. Frågan är om han hunnit med så mycket om han ägnat sig åt den världsfrånvända eskapism som dagens nördar ägnar sig åt. Man kan leka med tanken om vad som skulle hända om man strandsatte ett gäng specialiseringsnördar på en öde ö. Dags att göra upp eld, någon? Förmodligen skulle man inte klara sig särskilt länge, men någon skulle säkert gladeligen kunna berätta hur man brygger en förträfflig, bärnstensfärgad Pale Ale. Säkerligen skulle någon också kunna berätta i vilken Star Wars episod som Obi- Wan Kenobi gör tre bakåtvolter medan ljussabeln beskriver en perfekt åtta i luften. Anförskaffandet av föda och uppförandet av byggnader skulle dock lämnas därhän.

Finns då risken att den rådande specialiseringsvågen kommer att eskalera in absurdum, till ett crescendo utan återvändo – där jordnära kunskaper helt ersatts av specialiserade dito? Knappast. Sätten att periodvis fly från verklighetens grepp har alltid varit många. Snart kommer nya trender som vi människor med glädje kommer att omfamna, nördiga eller ej.